Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från år 1800 till nuvarande tid - Nöjes- och sällskapsliv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÖJES- OCH SÄLLSKAPSLIV
gång. Endast de skulpterade ytterdörrarna till denna finnas
kvar och sitta på ursprungliga platsen. I köksavdelningen
var en brunn inbyggd, ur vilken man upphämtade vatten
medelst en hissinrättning. År 1848 sålde källarmästare Otto
Sundblad huset till sin hovmästare Joh. Gustav Sundstedt,
på vilken källarrörelsen överläts. Den sistnämnde, som
omkring år 1860 upphörde med källarrörelsen, blev
sedermera köpman, bankdirektör, rådman m. m. och en av
stadens mest inflytelserika personer. På byggnaden hängde
ännu framemot slutet av 1800-talet en delvis förmultnad
träskylt, en druvklase med bronsgula druvor och gröna blad.
I början på 1800-talet hade Stadskällaren en svår
konkurrent i stadens apotek, som var inrymt i nedre våningen
i det mellersta av de tre på torgets västsida belägna husen,
vilket ägdes av apotekaren och rådmannen Mathias Möller.
Denne tjänade, enligt uppgift, en förmögenhet på servering
av »tutingar» (det dåtida namnet på toddy ). Folk lär hellre
ha förtärt sin tuting å apoteket än på Stadskällaren.
Apotekare Möller var en morsk karl och kallades »Kungen i
Askersund». Det berättas, att en bonde, som blev missnöjd
med honom, utbrast: »Du är väl ej kung i Sverige, fast
du är kung i Askersund!» Efter M:s död fortsatte hans
maka den lönande spritutskänkningen att döma av följande
stämningsansökan, som stadsfiskalen ingav till magistraten
den 7 september 1831: »Då änkefru Lisa Möller efter
gammal vana icke underlåtit att även under sistförflutna
marknad här i staden den 2 dennes utminutera diverse likörer
utan att hon därtill, efter vad jag känner till, äger den
minsta rättighet, anser jag mig föranlåten till förekommande
av att envar slutligen tager sig samma rättighet och hela
staden snart nog kommer att bestå av endast krögare att
hos vällovliga Rådhus Rätten å henne ödmjukligen anhålla
om stämning.»
253
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
