Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Saxisk krigsfånge anklagar sin värd för svartsjukedåd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förut kört ut sin hustru och sitt husfolk och kallat henne
saxehora, så drog fänriken den suspension om honom, att
han velat in i hans kammare för att söka efter henne. Nu
hade Jacobsson begynt förskräckligen att bulta, och efter
att han intet strax slapp in, hotade han att vilja med yxa
sönderhugga dörren. Han hade ock sökt efter en yxa men
intet funnit någon utan tagit en järnskyffel, med vilken
han ville slå sönder dörren. Fänriken hade då bett sin dräng,
en av de saxiska fångarna, att låta upp dörren. Sedan det
skett, hade Jacobsson kommit in med en järnskyffel och
begynt svärja och anropa många tusende orena andar samt
med »gaffeln» först ränt under fänrikens säng och
därefter under den andra saxiske fångens, och efter han då
ingen därhos fanns, har han som en galen människa utfarit
med förskräckligt svärjande.
Anders Jacobsson bad, att fänriken skulle det bevisa.
Fänriken åberopade sig på vittnen, And. Jacobssons dräng
och den saxiske fången, Hans Müller, som jämväl varit inne.
Jacobsson protesterade emot vittnesmål av Müller,
alldenstund denne ej allenast var hans kontrapart jämte fänriken
utan ock fänrikens dräng samt en främling, om vars
person man icke var bekant.
Rätten frågade, om vittnet And. Jacobssons dräng var
tillstädes, vartill svarades nej och att han intet var stämd,
varför denna sak till nästa rådstugudag, nästkommande
lördag (»lögerdag») differerades.
Den 16 juli.
Fänriken v. Vocken inlade en skrift, varutinnan han
upprepade sin anklagelse mot And. Jacobsson.
Som And. Jacobssons fullmäktige inställde sig Baltzar
Bon.
Vittnet Lars Nilsson, And. Jacobssons dräng, avlade sin
ed och sade därefter, att han i denna sak ej mer hade att
berätta än allenast det, att han varit uppe och bultat på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
