Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Tjufvarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
försvunno. Jag hörde under jorden ljudet af deras
steg; därpå blef allt åter tyst.
»Se där», tänkte jag, »har man förklaringen på
bullret, som skrämmer folket här i trakten. Ett
tjufband håller sig gömdt i klostrets källare. Jag måste
låta gripa dem, men huru? Se det är svårigheten.»
Jag fortfor att hålla mig gömd under hvalfvet,
där jag hade utsikt öfver ruinerna och trakten rundt
omkring, och gick icke fram, förrän jag hörde
barnen, som sökte sina åsnor. Jag sprang då fram för
att hindra dem från att närma sig detta hvalf och
buskarne, som så väl dolde ingången till de
underjordiska hvalfven, att det var omöjligt att upptäcka den.
»Se här är Cadichon», ropade Ludvig.
»Men hvar äro alla de andra», sade alla barnen
på en gång.
»De kunna icke vara långt borta», sade Ludvigs
far. »Vi få söka efter dem.»
»Det är bäst», sade Jakobs far, »att söka dem i
dalgången bakom hvalfbågen där borta. Betet ser
godt ut där.»
Jag darrade vid tanken på den fara, för hvilken
de utsatte sig, och skyndade fram till hvalfvet för att
hindra dem. De försökte att få undan mig, men jag
gjorde motstånd med sådan envishet och hindrade
dem så ihärdigt att komma fram, att Ludvigs pappa
slutligen sade:
»Cadichons envishet är verkligen märkvärdig. Man
berättar så mycket om hennes klokhet, att det är bäst
att göra, som hon vill och återvända. Det är i alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
