Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 17. Medors äfventyr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en af dem gick för att öppna dammluckan och sätta
hjulet i rörelse. I detsamma varseblef han Medor
och de elaka gossarna, som skrattande väntade att
se det arma djuret bortföras af strömmen och krossas
af hjulet, då luckan öppnades.
»Hvad är det nu för tilltag igen, era odågor?»
ropade han. »Hitåt, kamrater! —låt oss prygla upp
de där gemena bytingarna, som roa sig med att pina
en fattig hundstackare!»
Alla arbetarna sprungo fram, och under det att
en af dem räddade Medor, togo de andra fast
gossarna och släppte dem ej, förrän de grundligt
genompryglat dem. Då Medor blifvit torkad och uthvilad,
tog den beskedlige mjölnardrängen honom med sig
hem och behöll honom en tid; men då hans hustru
tyckte, att hunden åt för mycket, skänkte de bort
honom åt det bondfolk, där vi sedermera lärde känna
hvarandra.
Man kan tänka sig vår glädje, då vi nu återsågo
hvarandra hos min goda, gamla matmoder och huru
mycket vi skulle ha att berätta hvarandra. Det var
denne trofaste och bepröfvade vän, som jag nu
förlorat genom den inbilske och skrytaktige Augusts
tafatthet och dumdristighet.
—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
