Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 21. Ölänningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
du vara lugn för att jag skall sköta honom lika bra
som du själf.»
»Som du vill, min vän», sade Petter. »Tag du
ölänningen, så skall jag taga trädgårdsåsnan, och
Henrik kan rida på Cadichon.»
Då vi alla voro färdiga, gick August till ölänningen,
som var litet orolig och krånglade. August
betraktade honom med en ängslig min och sade:
»Håll väl fast honom, tills jag kommer upp.»
»Det är icke farligt», sade kusken, »herrn behöfver
icke vara rädd, ty han är icke alls elak.»
»Jag är icke alls rädd», sade August stött. »Ser
jag rädd ut, jag? Jag är icke rädd för någonting.»
»Utom för grodor», sade Henrik sakta till Petter.
»Hvad säger du, Henrik?» sade August, »hvad
var det du hviskade till Petter?»
»Ah», sade Henrik, »ingenting viktigt. Jag trodde
bara, att jag såg en groda i gräset.»
August rodnade och bet sig i läppen men svarade
icke. Han kom slutligen upp på ölänningen och
började att draga i tyglarna, så att ölänningen gick
baklänges, hvarvid August fattade tag i sadeln.
»För all del drag icke så hårdt!» ropade kusken
skrattande. »Man styr icke en häst på samma sätt
som en åsna.»
August släppte nu efter tyglarna. Jag sprang
förut med Henrik, och efter mig kom Petter på
trädgårdsåsnan. Jag var nog elak att genast börja att
galoppera, och då ölänningen ville springa förbi mig,
sprang jag ändå fortare. Petter och Henrik skrattade,
August skrek och höll sig fast i manen. Vi sprungo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
