Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 23. Omvändelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»minns du marknaden, då hon var så elak mot den,
som hade den kloka åsnan.»
»Ja, det minns jag nog», sade Elisabet, »det var
löjligt! Alla skrattade och tyckte, att hon visat sig
ganska kvick fast elak.»
»Det är sant! Hon förödmjukade den där stackars
åsnan och hennes herre. Man sade, att han måste
resa sin väg utan att ha förtjänat något och hans
hustru och barn gräto, emedan de inte hade
någonting att äta.»
»Och det var Cadichon orsak till», sade Elisabet
»Helt visst!» sade Henrik. »Om hon icke varit,
så skulle den stackars karlen förtjänat tillräckligt för
att lefva på i flere veckor.»
»Minns du icke», sade Elisabet, »alla de elakheter,
hon hade begått hos sin förra husbonde? Hon åt
upp grönsaker, hade sönder ägg, smutsade ned
kläderna. Alldeles som du tycker jag icke alls om henne
mera.»
Elisabet och Henrik fortsatte sin promenad, och
jag kvarstannade sorgsen och nedslagen. Först blef
jag förargad och tänkte åter på att hämnas, men vid
närmare eftersinnande fann jag, att de nog hade rätt.
Jag hade förut alltid hämnats, och hvad nytta hade
jag väl haft därutaf annat än att jag blifvit allt
olyckligare?»
På en utaf mina matmödrar hade jag slagit sönder
både tänder, ena armen och magen, och om jag icke
hade rymt, så hade jag väl nära blifvit ihjälslagen
till straff. — Mot min andra husbonde hade jag äfven
gjort tusen elakheter, ehuru han var god emot mig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
