Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 23. Omvändelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fördraga den förfärliga smärta, som tryckte mitt hjärta,
sprang jag bort utan att veta, hvart det bar. Jag
sprang länge, trängde mig genom häckar, hoppade
öfver diken och gärdesgårdar och sam öfver åar samt
stannade icke, förrän jag kom till en mur, som jag
icke kunde komma öfver.
Jag såg mig om och undrade, hvar jag var. Jag
tyckte mig känna igen landskapet men visste ändå
icke, hvar jag var. Jag gick i skridt utefter muren,
ty jag var uttröttad, sedan jag sprungit flera timmar.
Muren räckte icke långt, och jag gick omkring
honom men stannade förskräckt och förvånad, då jag
fann mig bredvid Paulines graf.
Min smärta blef därigenom ännu mera bitter.
»Pauline!» utropade jag, »min kära, lilla
matmoder! du höll af mig, emedan jag var snäll, och jag
älskade dig, emedan du var god och olycklig. Nu
är allt förändradt, min dåliga karaktär, lusten att
lysa med min kvickhet och att tillfredsställa min
hämndgirighet ha förstört hela min lycka. Ingen
älskar mig nu, och om jag dör, så skall ingen sörja
mig.»
Jag grät bittert invärtes och förebrådde mig för
hundrade gången mina fel. En tröstande tanke gaf
mig slutligen mod. »Om jag blir snäll», sade jag,
»om jag gör lika mycket godt, som jag gjort ondt,
så skola kanske mina små husbönder till slut hålla
utaf mig igen, isynnerhet den käre, lille Jakob, som
ännu har litet vänskap till mig. Men huru skall
jag kunna visa dem, att jag är förändrad och
ångerfull?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
