Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 24. Tjufvarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som mitt hufvud, rusade jag fram och högg tag i
benet med tänderna och drog duktigt. Innan han
visste ordet utaf, var han på marken, döfvad af fallet
och sönderslagen mot stenarna. För att hindra
honom från att skrika eller ropa på kamraten, gaf jag
honom en bra spark på hufvudet, så att han
förlorade sansen. Jag stannade sedan orörlig bredvid
honom och väntade, att kamraten skulle komma, och
det dröjde icke heller länge, innan jag hörde Sluging
komma försiktigt framsmygande. Han gick några
steg, stannade och lyssnade — ingenting hördes —
han gick ännu några steg och kom helt nära
kamraten. Men som han såg uppåt muren, kunde
han icke se honom, som låg orörlig utsträckt på
marken.
»Tst! tst! . . . har du stegen? .. . kan jag komma
öfver?» sade han med låg röst. Kamraten lät vackert
bli att svara, efter som han icke hörde honom. Jag
såg, att han icke hade lust att klättra, och som jag
fruktade, att han skulle gå sin väg, rusade jag på
honom och kastade omkull honom genom att rycka
bakifrån i rockkragen, och så gaf jag honom, liksom
den andre, en bra spark i hufvudet, hvilket lyckades
lika bra. När det nu icke vidare var någon fara,
började jag på att skria af alla krafter. Jag sprang
till trädgårdsmästarens rum, till stallet, till slottet,
och skrek så, att alla människor vaknade. Några,
som voro modigast, sprungo ut med vapen och
lyktor. Jag sprang till dem och visade dem vägen och
sprang framför dem till det ställe, där de två
tjufvarna lågo utsträckta bredvid muren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
