Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sider ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
61
ASPASIAS SALON
Her var det ogsaa, at Karl Johan Rosenblad
gjorde sit første egentlige stormløp mot Margit.
Han hadde kapret hende helt oppe i nordenden
av parken, hvor hun hadde været et erinde for
sin mor. Og han slog nu følge. Karl Johan var
i sit lyriske hjørne; men det var han forresten
næsten bestandig. Han var som en gummiblære
fyldt med vers. Trykket man paa den, tøt der
ut digte og deklamationer baade av ham selv og
andre. Og han hadde en merkværdig hukom
melse. Karl Johans runde angitt opklartes, da
han opdaget Margit, men hun syntes ikke like
fornøiet. Og Karl Johan talte for dem begge,
baade paa poesi og prosa. Han utbredte sig
først over, hvor heldig han var ved at møte
hende netop nu. Men da hun slet ikke syntes
at ville skatte dette held, tyet han til vaaren.
Han utgjød sig om vaarens skjønhet og forjættelser
ogspurgte, om kun ikke kjendteDahlgrens vårvisa.
«Den lår ni hora. Jag gick just och gnolade
paa den, då ni kom». Og Karl Johan kvad:
«Varen slår ut sina vingar af gull,
himmel hvad hvhnmel
i skog och i haf och i djupaste mull
luften av lårkor er full.
Och hvart hjerta det slår
fullt af karlek och trøst,
och hvar smårta forgår
vid den ålskades brost.
Ty med våren låkas såren,
och livar sorg och hvart kval
smalter bort liksom drifvan for solen i dal.
«I^r det inte V2cl<ert?»
«Jo, men har De nogen sorg og kval da? De
synes n«l<Baa forn<3iet,» sa Margit skjelmsk.
Nei, hun hadde ikke den ære.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
