Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Mitt barndomshem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
haren sökte att med en tvär vändning komma över stenmuren men för sent; hundarna voro redan över honom — ett förtvivlat skri hördes, och det var slut med honom. En av jägarna red fram och drev bort hundarna med sitt ridspö, ty de skulle annars ögonblickligen ha slitit haren i stycken. Jägaren tog honom vid ena bakfoten och höll upp det sönderslitna och blödande offret, och alla herrarna tycktes finna nöje i denna anblick.
Vad mig angår, var jag så häpen, att jag först icke sett, vad som under tiden försiggick vid bäcken. Men då jag såg dit, möttes mitt öga av en sorglig syn. Två vackra hästar hade stupat. Den ena låg sprattlande i bäcken, och den andra låg stönande i gräset. Den ena av ryttarna steg
drypande upp ur vattnet, nedsmord av gyttja, den andra låg alldeles stilla på stranden.
»Han har brutit nacken av sig», sade mamma.
»Det var rätt åt honom», sade en av unghästarna.
Jag tyckte detsamma, men mamma delade ej vår mening.
»Ånej», sade hon, »så få ni inte säga. Men fastän jag är en gammal häst och har sett och hört mycket, har jag likväl aldrig kunnat fatta vad det är, som gör, att människor finna nöje i detta slags jakt. Ej sällan bliva de själva skadade, förstöra ofta goda hästar och trampa ned säden på åkrarna — allt detta bara för en stackars hare eller en räv, som de lättare kunde göra slut på. Men vi äro ju bara hästar och förstå intet.»
Under det mamma så talade, stodo vi och sågo på. De övriga ryttarna hade stigit av och gått till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
