Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Rosenlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillät, sträckte upp huvudet och sade: »Mitt namn är Lättfot, jag är vacker och får bära de unga fröknarna på min rygg, och ibland får jag draga friherrinnan i den låga giggen. De sätta stort värde på mig, och det gör Troed, stallpojken, även. Skall du bo vägg om vägg med mig i den spiltan?»
»Ja», svarade jag.
»Gott», sade han, »jag hoppas du är godlynt? Jag tycker ej om en granne, som bits.»
Just nu stack ett hästhuvud upp över nästa spilta. Öronen på detsamma voro bakåtlagda, och ögonen sågo rätt onda ut. Det var ett högt, brunt sto med lång, vacker hals. Hon såg tvärs över till mig och sade: »Jaså, det är du, som har kört ut mig ur min spilta; att en fölunge skall komma och köra ut ett fruntimmer ur hennes eget hem, förvånar mig
verkligen.»
»Ber om förlåtelse», sade jag, »inte kör jag ut någon. Karlen, som fört mig hit, ställde mig här, och inte rår jag för det. Men vad det anbelangar, att jag skulle vara en fölunge, så ber jag få nämna, att jag är fyra år gammal och en fullvuxen häst. Aldrig har jag bytt ord vare sig med häst eller sto, och för min del vill jag helst vara i fred.»
»Gott», sade hon, »vi få se. Naturligtvis vill jag inte byta ord med ett barn, som du är.»
Jag bara teg och svarade ingenting vidare.
När hon gick ut på eftermiddagen, berättade mig Lättfot följande om henne.
»Saken är den», sade Lättfot, »att Snäggan har den stygga vanan att bitas och snägga, därav hennes namn, och då hon stod i din spilta, nafsade hon efter vem som helst. En dag bet hon Troed i armen, så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
