- Project Runeberg -  Vackra Svarten. Historien om en häst berättad av honom själv /
25

(1923) [MARC] Author: Anna Sewell Translator: Henning Wendell - Tema: Children's books
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Rosenlund

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

gav mig en god rykt, och just som jag gick in i spiltan med min svarta rock nyborstad och skinande, kom baronen in för att se på mig, och han tycktes bli belåten. »Sven», sade han, »jag hade tänkt försöka honom nu på morgonen, men jag har fått annat att göra. Du kan så gärna spänna honom
för kappsläden och köra en tur med honom. Det är tämligen kallt, så att du kommer nog ihåg, att du bör gnida betslet med ylle, innan du lägger det i munnen på honom. Du kan köra bort om storskogen och allmänningen och tillbaka om bron och kvarnen, så får du se, hur han går.»

Så skedde, och när vi återkommo genom parken, mötte vi baronen och friherrinnan. De stannade, och Sven höll stilla och steg ur.

»Nå, hur går han?»

»Alldeles utmärkt, herr baron», svarade Sven.
»När vi kommo på storskogen, lossade jägaren just ett skott på en hare tätt vid vägen. Vackra Svarten bara klippte till lite med öronen, men vek varken till höger eller vänster utan fortsatte i samma takt som förut rakt fram. På allmänningen mötte vi ett tattarfölje, som kom åkande med sina ungar och all möjlig bråte på lasset, och skreko och skojade gjorde de som vanligt. Sådana bruka ej hästar tycka om att möta, men Svarten bara såg på dem och gick förbi med sin vanliga, lugna gång. Inte blev han heller det minsta orolig av bullret och bruset vid kvarnen. Jag tror, att han aldrig blivit skrämd eller illa behandlad, när han var liten. Mycket känslig är han också i munnen, så att man behöver aldrig hålla särdeles hårt i tömmen.»

Dagen därefter red min husbonde ut på mig,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:14:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/assvarten/0026.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free