Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Rosenlund - 4. Snäggan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lika frisk som förut, bara befriad från oron, som han sade. Livliga hästar, som ej få nog rörelse, få ofta heta ostadiga, då de endast äro lekfulla, och somliga stalldrängar straffa dem då, men det gjorde inte Sven, ty han visste, att det var bara livlighet. Också hade han ett eget sätt att göra sig förstådd genom tonfallet i sin röst och greppet i tömmarna. När han var mycket allvarsam och bestämd, visste jag det alltid av hans röst, varigenom han hade mera makt över mig än genom något annat, ty jag höll av honom.
Jag bör nämna, att vi på Rosenlund ibland fingo några timmars frihet, vilket brukade inträffa på vackra söndagar under sommaren. Åkdonen togos aldrig ut om söndagarna, ty kyrkan låg mycket nära. Det var en fröjd för oss att få gå ut i den gamla fruktträdgården. Gräset var så svalkande
och mjukt under våra fötter, luften så mild och friheten att göra som vi behagade så angenäm — att få galoppera, lägga sig ned, tumla om på rygg eller beta av det söta gräset! Och så var det även god tid att prata med varandra, då vi stodo i skuggan av det stora valnötsträdet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
