- Project Runeberg -  Vackra Svarten. Historien om en häst berättad av honom själv /
46

(1923) [MARC] Author: Anna Sewell Translator: Henning Wendell - Tema: Children's books
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Ett samtal i fruktträdgården

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

gropen, som fanns på vägen, vilken stod under lagning. Det kan nog så vara, men hade inte gamle Brunte haft skygglappar på, så skulle han sett den, med eller utan lykta, ty han var en alltför klok gammal häst för att utan vidare löpa i fördärvet. Som det nu var, blev han illa skadad, vagnen slogs sönder, och hur Sven kom undan med livet, kunde ingen förstå.»

»Jag tycker det vore bäst», sade Snäggan, i det hon rynkade på nosen, »att dessa människor, som äro så visa, utfärdade en befallning, att alla föl hädanefter skulle födas med ögonen mitt i pannan i stället för på sidorna. De tro sig alltid om att kunna förbättra naturen.»

Samtalet hotade nu åter att taga en ömtålig vändning, då Lättfot satte upp sitt lilla förståndiga huvud och sade: »Jag vill berätta er en hemlighet; jag tror inte, att vår husbonde gillar skygglappar, ty jag hörde honom häromdagen säga till Sven: ’Det vore bra, om hästar alltid kördes in utan skygglappar, såsom det här och där brukas både i främmande land och i Sverige; men om de en gång blivit vana
därvid, kan det måhända stundom vara förenat med fara att taga bort dem.’ — Se så, låt oss nu vara glada och taga oss en liten avstickare till andra änden av fruktträdgården; jag tror där äro några nedblåsta äpplen, och vi kunna lika gärna som sniglarna äta upp dem.»

Lättfot var oemotståndlig, vårt långa samtal avbröts, och vi friskade upp oss med några sköna sötäpplen, som lågo i gräset.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:14:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/assvarten/0047.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free