- Project Runeberg -  Vackra Svarten. Historien om en häst berättad av honom själv /
60

(1923) [MARC] Author: Anna Sewell Translator: Henning Wendell - Tema: Children's books
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Eldsvådan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

huvud och kasta ner höet. Troed kom in för att ännu en gång se till oss på kvällen, varefter alla gingo ut, och dörren stängdes. — Jag kan ej säga, hur länge jag hade sovit eller vid vad tid det var på natten, men då jag vaknade, kände jag mig mycket illa till mods utan att veta varför och reste på mig. Luften kändes tjock och kvävande. Jag hörde Snäggan hosta, och en av de andra hästarna var mycket orolig. Det var alldeles mörkt, så att jag ingenting kunde se, men stallet tycktes vara fullt av rök, och jag kunde knappast andas.

Luckan till skullen hade blivit lämnad öppen, och jag tyckte det var därifrån röken kom. Jag spetsade öronen och hörde ett sakta susande ljud och ett stilla sprakande och fräsande. Jag visste inte, vad det var, men i ljudet låg någonting underligt, som gjorde, att jag började darra i hela kroppen. De andra hästarna hade nu vaknat. Några av dem ryckte i sina grimmor, andra stampade. Slutligen hörde jag steg utanför, och den stalldräng, som lett in den sista hästen, kom springande in i stallet med en lykta och började lösa hästarna och försöka att leda ut dem, men han tycktes ha så bråttom och var så uppskrämd, att han gjorde
mig ännu mera rädd. Den första hästen ville inte gå med honom. Han försökte med den andra och tredje, men icke heller de ville röra sig. Därnäst kom han till mig och försökte med våld dra mig ur stallet, men det tjänade naturligtvis ingenting till. Han försökte så med oss alla, den ena efter den andra, varpå han lämnade stallet. Visst voro vi mycket oförståndiga, men fara tycktes hota oss på
alla håll, det fanns ingen, som vi kunde ha

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:14:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/assvarten/0061.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free