Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Eveholm - 13. Ett slag för friheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till bättre eller sämre, och då vi den dagen hade att gå uppför en brant backe, började jag förstå, vad jag hade hört. Naturligtvis ville jag sätta fram huvudet och dra vagnen uppför backen med friska tag, såsom vi voro vana, men nej, nu måste jag hålla upp huvudet och draga, vilket gjorde, att jag ej kunde andas fritt och att hela tyngden kom på bakre delen av kroppen. Då vi kommit in, sade Snäggan: »Nu ser du, hur det är; men ännu går det väl an, och blir det ej värre, skall jag inte säga något om det, ty här behandlas vi ju för övrigt väl. Men spänna de åt alltför hårt, så må de vara på sin vakt, ty jag varken kan eller vill fördraga det.»
Dag efter dag förkortades stuptyglarna med ett hål i taget, och i stället för att såsom förr med nöje motse den stund, då jag skulle påselas, började jag nu frukta därför. Snäggan såg orolig ut, fastän hon ej sade mycket. Slutligen trodde jag det värsta vara över, ty på flera dagar hade tygeln ej vidare förkortats, och jag beslöt att tåla det, så gott jag kunde, och att göra min plikt, ehuru det nu var en ständig plåga i stället för ett nöje. Men ännu hade det värsta inte kommit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
