Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. Fröken Annie och skenhästen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fick se den medvetslösa fröken Annie och frågade, om det var något, som han kunde göra.
»Kan du rida?»
»Å, inte är jag just någon ryttare, men jag vill gärna våga nacken för fröken Annie, som var så god emot oss, då min hustru låg sjuk i vintras.»
»Tag då den här hästen, min vän — din nacke skall ej löpa någon fara — rid till doktorn och bed honom komma hit genast! Rid sen till herrgården och säg dem allt, vad du vet, och bed dem skicka hit vagnen med fröken Annies kammarjungfru. Jag stannar här.»
»Skall ske, herrn; jag vill göra mitt bästa och bedja Gud, att den kära, unga fröken snart må öppna sina ögon.» Då han därefter fick syn på sin kamrat, ropade han till denne: »Hör hit, Jon, spring efter litet vatten och säg till min hustru, att hon genast kommer hit till fröken Annie!»
Sedan krånglade han sig upp i sadeln och med ett »hopp då!» samt ett slag med benen emot mina sidor satte han i väg, tagande en omväg för att undvika diket. Han hade icke något ridspö, varöver han tycktes oroa sig, men då jag började
springa, var det snart slut med det bekymret, ty han hade göra nog att hålla sig fast i sadeln. Jag »stötte» så litet jag möjligen kunde, och när vi kommo på landsvägen, gick allt bra. Hos doktorn och på herrgården uträttade min ryttare sitt ärende som en hel karl. Man frågade honom, om han inte ville ta något till bästa, men han svarade: »Nej tack, jag springer en genväg, så att jag hinner till dem
före vagnen.»
Det blev stor uppståndelse, då olyckshändelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
