- Project Runeberg -  Vackra Svarten. Historien om en häst berättad av honom själv /
93

(1923) [MARC] Author: Anna Sewell Translator: Henning Wendell - Tema: Children's books
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15. Mårten Lätt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

»Tag väl vara på din unga fröken, Mårten, och låt inte vilken glop som helst flänga åstad på Vackra Svarten, utan spara honom för fröken!»

Vi lämnade trillan hos vagnmakaren, och Lätt red med mig till gästgivargården, där han lämnade mig åt drängen med tillsägelse att fodra mig väl och hålla mig i ordning till fyratiden. Lätt kom emellertid först klockan fem och sade då, att han ej skulle rida förrän klockan sex, emedan han träffat några bekanta. Drängen på gästgivargården sade
honom nu, att han märkt, att ett söm gått ur skon på min ena framfot, och frågade, om han skulle låta se om foten.

»Ånej», sade Lätt, »det reder sig nog, tills vi komma hem.»

Hans tal var högröstat och larmande, och jag tyckte det var mycket olikt honom att ej vilja ha skon omsedd, han, som vanligen var så noggrann i fråga om lösa söm i våra skor. Han kom ej klockan sex, inte heller sju och inte heller åtta utan först framemot klockan nio, och då befallde han fram mig i en sträv, högljudd ton. Han tycktes vara vid
mycket dåligt lynne och var ovettig på drängen, ehuru jag inte kunde förstå varför. Gästgivaren stod vid porten och sade: »Var försiktig, herr Lätt!» Men därpå svarade han vresigt och med en ed. Knappast var han utom staden, förrän han satte mig i galopp, under det han ofta slog mig med piskan, ehuru jag sprang, så fort jag kunde. Himlen var
mulen, så att det var rätt mörkt. Vägarna voro steniga, ty de hade nyss blivit påkörda med krossad sten, och då jag nu skulle fram med sådan fart, lossnade skon alltmera och föll slutligen av.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:14:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/assvarten/0094.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free