- Project Runeberg -  Vackra Svarten. Historien om en häst berättad av honom själv /
141

(1923) [MARC] Author: Anna Sewell Translator: Henning Wendell - Tema: Children's books
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 24. Utför och uppför

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

det stall, varom nu är fråga och som hade en mycket långsträckt form, fanns blott ett enda smalt fönster vid ena änden.

Utom den nedslagenhet, som det beständigt rådande dunklet utövade på mitt sinne, försvagades därav även min syn, och då jag plötsligt kom från stallet ut i det klara dagsljuset, kände jag mig bländad. Snart började det göra ont i mina ögon, och jag snubblade ofta över tröskeln, emedan jag ej kunde se, var jag satte foten.

Jag tror bestämt, att jag hade blivit blind, om jag nödgats stanna där länge, och det hade varit en stor olycka. Jag har känt hästar, som varit blinda, utan att deras herrar vetat om det, ty en häst kan ju ej för människor klaga sin nöd. När då en sådan stackars blind häst, som blott svagt kan skymta föremålen, har svårt att följa vägen, så händer det, att husbonden tager detta för brist på uppmärksamhet och god vilja hos hästen och straffar honom därför — straffar honom, därför att han är blind!

Såsom förut nämndes, blev jag överansträngd genom alltför tunga lass, men huru svårt detta än kändes, så var det i alla fall icke det svåraste. Detta kom med en ny körkarl, som var en hård man, och det vittnar verkligen om bristande
människokännedom, att min husbonde tog honom i sin tjänst.
Han var mycket mörkhyad med svarta ögon och en näsa, som såg ut som en ugglenäbb, och när han talade, lät det så hårt, som när kvarnstenarna gnisslade mot varandra i kvarnen. En förskräcklig piska hade han med något skarpt i änden på snärten, så att blodet kunde springa fram efter slagen,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:14:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/assvarten/0142.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free