- Project Runeberg -  Vackra Svarten. Historien om en häst berättad av honom själv /
147

(1923) [MARC] Author: Anna Sewell Translator: Henning Wendell - Tema: Children's books
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 25. Ett hem till sist

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

att jag hörde dem tala medlidsamma ord vid anblicken av sina stumma bröders elände.

Slutligen såg jag en herrelik lantman, åtföljd av en liten gosse, styra sina steg åt det håll, där jag stod. Han var bredaxlad och högrest och hade ett vänligt, friskt ansikte, som skuggades av en bredskyggig hatt, under vars brätten gråa hårlockar stucko fram. Han stannade framför mig och mina olyckskamrater och kastade en medlidsam blick på oss. Jag såg hans ögon vila på mig. Ännu hade jag manen och svansen i gott skick, vilket gjorde, att jag ej såg så illa ut. Nu spetsade jag öronen och såg på honom.

»Se där, Ville», sade han till gossen, »är en häst, som sett bättre dagar.»

»Stackars gamlingen!» sade gossen. »Tror du, morfar, att han kan ha varit en fin vagnshäst?»

»Ja, min gosse», sade lantmannen och kom mig närmare; »han kan ha varit vad som helst, då han var ung: se bara, vilka näsborrar och öron, vilken bog och vilken länd han har! Hos den hästen är icke så litet fullblod.» Han sträckte ut handen och klappade mig vänligt på halsen, en uppmärksamhet, som jag besvarade genom att räcka fram nosen, vilken gossen började smeksamt stryka.

»Stackars gamlingen! Se, morfar, så väl han förstår vänlighet. Kunde du inte köpa honom och göra honom ung igen, såsom du gjorde med gamla ’Fröken’?»

»Kära barn, jag kan inte göra alla hästar unga igen, och dessutom var gamla Fröken inte så gammal, fast hon hade blivit illa medfaren.»

»Jag tror inte den här hästen är så gammal heller, morfar; se bara på manen och svansen. Ack, om

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:14:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/assvarten/0148.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free