Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 25. Ett hem till sist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gjorde, att krafter och levnadsmod började återkomma. Under vintern blevo mina ben så mycket bättre, att jag rent av kände mig ung på nytt. Det blev åter vår, och en vacker dag förklarade patron Ärlig, att han hade för avsikt att försöka mig för kärran.
»Han börjar föryngras, Ville; det är alldeles nödvändigt, att vi ge honom litet lätt arbete. Nu är hans gång så bra man kan önska.»
»Ack, morfar, hur glad jag är, att du köpte honom!»
»Det är jag också, min gosse, men därför har han egentligen dig att tacka. Den som nu kunde hitta på ett lugnt och bra ställe för honom, där man riktigt förstod att värdera honom.»
Jag hade nu blivit spänd för kärran.
»Nå, vart skola vi åka, morfar?»
»Jag har tänkt, att vi skulle fara till Skönsta, ty jag erinrar mig, att hennes nåd där behöver en stadig och snäll häst till lättare arbete hemma vid gården, i trädgården och dylikt. Kanske hon köper denna.»
Det klack till i bröstet på mig av glädje, när jag hörde detta. Skulle jag då få återse min forne, käre husbonde och hans vänliga hustru och snälla barn?
Ni kan tro, att jag travade lätt till Skönsta och att jag blev hälsad med glädje av de gamla vännerna, som genast kände igen mig.
Majorskan köpte mig gärna, eftersom jag hade de bästa möjliga rekommendationer, och så fick jag på Skönsta ett hem, där jag vet, att jag får stanna i frid och ro till döddagar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
