Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Soliga somrar på Fridhem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bortkommen var prinsessan Astrid egentligen inte
alls, trots att hon var så blyg för främmande
människor. I familjen och bland vänner var hon den
absolut livligaste av systrarna, pigg och slagfärdig och
otroligt snabb när det gällde att finna det komiska i
en situation. Och hennes underbart vänliga och mjuka
sätt gjorde henne redan då omtyckt av alla.
Och ändå är det för dem, som känt Astrid som
barn och som ung flicka nästan obegripligt hur den
gängliga, blyga flickan på så kort tid kunde utvecklas
till den strålande uppenbarelse, som var belgiernas
kronprinsessa och drottning.
Prinsessan Astrid uppfostrades liksom sina systrar
i en folklig anda, något som tillsammans med den
naturlighet och takt hon lärt i fädernehemmet
mycket bidrog till att hon så storslaget gick i land med
alla de ansvarsfyllda och svåra uppgifter som mötte
henne i hennes nya hemland. Ofta sade prinsessan
Astrid själv att »jag saknar alla talanger», vilket var
sant så tillvida, att hon inte odlade någon speciell
hobby, som tog det mesta av hennes tid. Men i stället hade
hon en förmåga att reda sig själv med allt hon tog sig
för, att intressera sig för allt och alla. Som flicka
ägnade sig prinsessan Astrid ganska mycket åt dans och
musik; hon var en graciös och försigkommen elev i
Anna Behles balettskola, och hennes spellärarinna
fröken Cederschiöld hade stor heder av hennes färdighet
på piano.
Sedan prinsessan Astrid år 1923 konfirmerats av
ärkebiskop Söderblom, inleddes de sista kapitlen i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
