Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Adamson ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
47
Additi’v—Adelcrantz.
48
Grevlig.
Adlig.
Frilierrliga.
SVENSKA ADELSKRONOR.
Additi’v (lat. a’ddere = tillägga). Namn
på en egenskap hos en kem. förening,
lösning eller mekanisk blandning, om den
endast beror på beståndsdelarnas
egenskaper och deras relativa mängder men icke
på det sätt, varpå de äro förenade med
varandra. Så är t. ex. spec. v. av en
gasblandning en additiv egenskap, enär den
vid konstant tryck och temperatur endast
beror på blandningens procentiska
sammansättning. Alla egenskaper hos
blandningar och flera hos lösningar äro
addi-tiva, hos kem. föreningar däremot endast
ett fåtal.
Adekva’t (lat. adæqua’re — göra lika).
Bet. fullt överensstämmande, helt
motsvarande, passande.
Adel (fornt, adal = förnämst, ädel). En
i alla den gamla världens länder utbildad,
av lagstadgade, ärftliga företräden
(adelsprivilegier: t. ex. skattefrihet, rätt till
vissa ämbeten, domsrätt över
underlydande, rätt till böter m. m.) gynnad
samhällsklass, vars ursprung är det anseende och
inflytande, som rikedom, anställning hos
härskaren samt egen duglighet gav en
person och ßom oftast överflyttades på hans
efterkommande. I äldre samhällen
innebär särskilt krigaryrket en dylik
särställning. Ur denna oftast jordbesittande
krigarklass rekryteras småningom även
de främsta ämbetsmännen i samhället.
A. nådde i Europa sin högsta
maktställning under medeltiden, då
feodalväsendet blomstrade. Den starka
furstemakten under nyare tiden begränsade a:s
inflytande, men under 1600- och 1700-talen
märkes mångenstädes en kamp mellan
kungamakt och adelsvälde. Under
1700-talet framväxer från oadligt håll även en
opposition mot a:s privilegier, som i
Frankrike segrar genom revolutionen
1789.
I Sverige lagfästes 1279 genom Al snö
stadga den svenska adeln som en
krigisk tjänstemannaklass med skattefrihet;
den benämndes under medeltiden f r ä
1-s e t. Ordet adel betyder i äldre nordiskt
språk äkta, huvudsaklig, väsentlig, och
förekommer blott i sammansättningar, t.
ex. adalman = äkta man, adelbol =
huvudgård. Som namn på frälset är ordet
lån fr. tyskan och uppträder i svenskan
omkr. år 1500. Den svenska adelns
privilegier utvidgades alltmer under den
följande tiden. Under unionstiden blev den
mycket mäktig, vilket bl. a. Albrekt av
Mecklenburgs kungaförsäkran visar.
Genom Engelbrekts, Stur ar nas och Gustav
Vasas politik minskades dess inflytande, men
Johan III gav den åter gynnsamma
privilegier 1569 och en avsöndring av
krono-gods till a. skedde, som särskilt under
Kristina blev en statsekonomisk och social
fara. Karl XI :s reduktion, som avvärjde
faran, bröt a:s ekonomiska makt. Genom
Förenings- och säkerhetsakten 1789 och det
nya statsskicket 1809 förlorade a. alla sina
mer betydelsefulla privilegier, och 1866, då
ståndsrepresentationen upphävdes, sin
politiska makt. I Sverige finnas omkr. 700
adliga ätter. Jfr Frälse! —
Sammansättningar med adel: adelsfana o. s. v. Se
Adelsbrev!
Adelaide [æ’dileid]. Stad i s. Australien
(Syd-Australien) vid floden Torrens,
grundad 1836, med universitet, museer, zoolog,
och botan. trädgård. Utförsel av vete, ull,
vin och koppar. A. grundlädes 1836 och
uppkallades efter Vilhelm IV :s gemål.
325 000 inv. (1929). Hamnstad: Port A.
med omkr. 21 000 inv.
Adelcrantz. Sv. adlig ätt fr. 1712,
utdöd på manssidan 1796. 1. Göran
J o s u æ A. (urspr. Törnquist, adl. A.), f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
