Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Argentum ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
363
Argume’nt—Aria’dne.
364
mer eller mindre hemliga språk i språket
inom franskan, t. ex. tiggares, tjuvars och
konstnärers.
Argume’nt (lat. argume’ntum =
bevis-ningsgrund). I allmänhet skäl, bevisgrund,
inkast. — A r g u m e’n tum ad h o’m
i-n e m, ett »bevis» som stöder sig på
motståndarens personliga förhållanden och ej
på allmängiltiga sakliga grunder.
Argu’n. Flod i n. ö. Asien, en av Amurs
källfloder, gräns mellan Mongoliet och
Sibirien. Den upprinner i Jablonojbergen.
Längd: omkr. 1 000 km.
A’rgus. Namn på en del periodiska
tidningar och tidskrifter i Sverige. Dalins
Then Swänska Argus utkom 1732
—34 (se Dalin!). A., Politisk,
Litterär och Commerciell Tidning,
grundad 1820 som forts, till A n m ä r-
TITELBLADET till n:r 1 av Olof von Dalins
»Then Swänska Argus», 1732.
karen, en vederhäftig och betydande
op-positionstidning mot det konservativa
styrelsesättet, indrogs 1822, varpå följde A.
den andre, A. den tredje o. s. v.
Den sjunde i raden bar namnet N y a A. i
Stockholm, som upphörde 1836,
utträngd av Aftonbladet. Jfr A r g o s!
A’rgus-fasa’n. En hönsfågel från Bortre
Indien och Sumatra.
Argyll 1. Argyle [a’gajl] 1.
Argyll-s h i r e (a’gajlsjio]. Grevsk. på Skottlands
v. kust, ett bergland med branta
sönderskurna kuster och djupt inträngande
havsvikar.
Argyro’s, silverförgiftning som
framförallt yttrar sig i en mörkfärgning av hud
och slemhinnor.
A’ria (it. a’ria, fransk, och eng.
air). Bet. en musikalisk konstform,
varav man särskiljer två slag, vokal-a. och
instrumental-a. Viktigast är den
förstnämnda, vilken funnit en vidsträckt användning
bl. a. i operan och vars utveckling
sammanfaller med operans. Formen är fullt
utbildad på 1690-talet, då a. utgöres av en
tvådelad strofformig solosång med
instrumental beledsagning, oftast orkester varvid
som tredje del tillkom en upprepning, med
vissa förändringar, av den första (tredelad
d a c a p o-a r i a). Fr. att ha varit ett
lyriskt stämningsstycke, i motsats till
reci-tativet, övergick a. senare till att bli ett
bravurartat med sångtekniska svårigheter
bemängt sångkonststycke (k o 1 o r a t
u’r-1. b r a v u’r-a.). Häremot reagerade i första
hand Gluck, och a. erhöll en mera visartad
(»Lied»-artad) karaktär, vari fordrades en
trognare överensstämmelse mellan text och
musik. Med Wagner närmades a. än mera
till recitativet. — A r i e’t t a 1. c a v
a-t i’n a, liten, mindre konstfull aria. — Jfr
Recitativ!
Aria’dne. I grek, mytologi en dotter till
konung Minos på Kreta, som hjälpte Tesevs
att medels ett trådnystan hitta ut ur den
labyrint, i vilken han dödat Minotavros. —
Ariadnetråd, bildligt uttryck för
ledtråd vid utredningen av en kinkig fråga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
