Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Australien - Austrasien ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
477
Austra’sien—Autodafé.
478
som upptäckte Tasmanien, och under
1700-talet av bl. a. engelsmannen J. Cook, som
1770 tog A. i besittning för Englands räk
ning och kallade landet Nya Syd-Wales
Först under 1800-talet blev det inre av A
utforskat i huvudsak av australierna
själva, men ännu återstår en del föga kända
områden. Invandringen av europeer började
i slutet av 1700-talet, då A. blev
förvisningsort för förbrytare, men detta tillstånd
upphörde vid 1800-talets mitt, och
samtidigt började en omfattande frivillig
invandring, främjad framför allt av
upptäckten av guldfyndigheter och av
boskapsskötselns uppsving. Kolonierna fingo år
1855 utvidgad politisk frihet, och på
1880-talet uppstod tanken på en närmare
sammanslutning mellan dessa till ett
statsförbund. Först 1897 samlades ett
gemensamt förbundskonvent, vars förhandlingar
inbördes och med moderlandet ledde till
upprättande av det nuv. Australiska
statsförbundet av år 1900—01. Under
världskriget lämnade A. moderlandet verksam
militärisk hjälp (omkr. 400 000 man, varav
omkring 300 000 i aktiv tjänst vid fronten)
och fick som ersättning härför mandat
över de flesta f. d. tyska kolonierna s. om
ekvatorn. Till Japan har A. kommit i ett
spänt förhållande på grund av stränga
invandringslagar. — Litt.: G. Andersson:
Australien. Natur och kultur. Studier och
minnen. H. af Petersens: Ett år i
Australien.
Austra’sien. Bet. östriket. Under
mero-vingernas tid den ö. germanska delen av
det frankiska riket i mots. till den v.
romanska delen 1. N e u s t r i e n. A.
grundades i början av 500-talet, var tidtals ett
självständigt kungarike och ägde bestånd i
omkr. 300 år, tills det uppgick i Tyska
riket.
A’ustria. 1. ö. delen av langobardernas
rike i n. Italien. 2. Lat. och eng. namn på
Österrike.
A’ustro-Daimler [da’jm-]. österr.
auto-mobil, som tillverkas i Wien.
Austrogo’ter. Se östgoter!
Austrvegr (isl.). Bet. österväg. Fornisl.
och fno. namn på länderna ö. och s. om
Östersjön.
Austråt 1. östråt. Norskt herresäte
vid Trondheimsfjordens mynning i Sör
Tröndelag fylke, under medeltiden
tillhörigt flera av Norges förnämsta ätter, bl. a.
Armödlingarna. På 1600-talet uppfördes
den byggnad, som nedbrann 1916.
Ausås. Socken i Kristianstads län (S.
Åsbo härad). 1413 inv. (1930).
Autarki’. 1. A. (grek. avto’s = själv och
a’rkein = härska). Bet. envälde. — 2. A.
(grek. avto’s = själv och arke’in = vara
nog). Bet. självförnöjsamhet,
självtillräcklighet. A. 1. a u t a’r k i s k kallas i denna
bet. en stat, som kan föda sina innevånare
uteslutande med egna tillgångar utan att
behöva införa förnödenheter utifrån.
A’ut Cæ’sar a’ut ni’hil (lat.). Bet.
»antingen Cæsar (kejsare) eller intet».
Uttrycket lär härstamma från kejsar Caligula och
användes i betydelsen »allt eller intet».
Aute’ntisk (grek. avtentiko’s =
tillförlitlig). Bet. äkta, tillförlitlig. —
Autentisk tonart, se Kyrkoton arter!
— Autenticit e’t, äkthet,
trovärdighet, tillförlitlighet.
Auteuil [åtö’j]. En stadsdel i Paris vid
Boulogne-skogen med ett berömt
kapplöp-ningsfält.
A’uto. 1. A. (grek. avto’s = själv, egen).
Bet. självverksam, självständig och nyttjas
som termbildandfe prefix i en mängd
ord. 2. A. (sp. av lat. a’ctus = handling,
akt). På Pyreneiska halvön benämning på
ett medeltida folkskådespel med religiöst
innehåll. Auton nådde sin fulländning hos
de sp. diktarna Lope de Vega och
Cal-derön.
Autobiografi’ (grek. avto’s = själv, bi’os
= liv och gra’fein = skriva). Bet.
självbiografi.
Autodafé (portug. auto da fé, sp. auto de
fé av lat. a’ctus fi’dei = handling av tro).
Urspr. kungörelse av en inkvisitionsdom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
