Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Radio - Radioaktiva grundämnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5239 Radioaktiva grundämnen.
dela rundradiovåglängderna mellan
länderna.
Praktiska metoder för trådlös
bildöverföring kunna nu sägas vara
ut-experimenterade, medan det trådlösa
seendet (television) ännu står på
försöksstadiet. Detaljrika bilder kunna
emellertid endast överföras på det ultrakorta
våglängdsbandet (våglängder under 10 m),
men då dessa vågor ha en mycket begränsad
räckvidd (70—80 km), torde televisionen
aldrig liksom rundradion bli internationell.
I Sverige vann radion tidigt insteg.
Sedan stationen i Karlsborg fullbordats
1918, börjades radiokorrespondens med
utlandet i stor skala, och genom
storstationen i Grimeton (med mottagningsstation
vid Kungsbacka) har Sverige sedan 1924
regelbunden trafik direkt med Amerika.
I rundradiohänseende är Sverige ett av
de främsta länderna i Europa med f. n. 11
staten tillhöriga sändarestationer (Motala,
Stockholm [Spånga], Göteborg, Malmö,
Sundsvall, Boden, Hörby, Östersund,
Norrköping, Karlstad och Trollhättan) samt 20
st. privata av skilda storlekar. Rundradions
tekniska del ombesörjes av Kungl.
Telegrafverket, som tillika har hand om
indrivningen av radiolicenserna. Sådan per
år gällande licens erfordras för rättighet
att inneha mottagningsapparat. Avgiften
är f. n. 10 kr. Programverksamheten
ombesörjes av a. b. Radiotjänst, som härför
enligt överenskommelsen med Kungl.
Telegrafstyrelsen av den 26 aug. 1932 äger utfå
kr. 3:30 per licens upptill 500 000 licenser
samt för överstigande antal licenser kr.
1:65 per licens. Licensantalet är 587 289
(juli 1932). Vid sidan av Radiotjänst står
ett av Kungl. Maj:t tillsatt programråd
med uppgift att granska programmen i
efterhand. Litt.: J. G. Holmström: Handbok
i radiotelegrafi och radiotelefoni (1926).
Axel Larsson: A B C i radio (1924). Carl
Lindberg: Radiohandboken (1929).
Radioakti’va grundämnen (jfr
Radioaktivitet!). De kända r. g. uppgå
till 40 stycken, men många av dem äro
isotoper dels till varandra, dels till
andra grundämnen, och de intaga därför
endast 10 platser (plejader) i
grundämnenas periodiska system, nämligen de, som
representeras av ämnena tallium (TI), bly
(Pb), vismut (Bi), polonium (Po),
ema-nium (Em), radium (Ra), aktinium (Ac),
torium (Th), protaktinium (Pa) och uran
(U). (Se Grundämne och dessa ord!).
Av de r. g. voro uran och torium kända
redan före radioaktivitetens upptäckande,
medan alla de övriga upptäckts på grund
av denna och en del endast äro kända till
sina radioaktiva egenskaper. De
radioaktiva grundämnenas atomer sönderfalla alla
med större 1. mindre hastighet. Detta
sönderfall kan icke med några kända medel
vare sig påskyndas eller hejdas. Dess
hastighet anges oftast genom ämnets h a 1 v
e-ringstid, d. v. s. den tid, på vilken en
godtycklig mängd av ämnet minskats till
hälften. Halveringstiderna växla mellan
milliarder år och milliarddelar av en
sekund. Ju större den är, desto långsammare
sönderfaller ämnet, och i dess större
mängder kan det anhopas, medan ämnen med
liten halveringstid alltid måste förekomma i
ytterst små mängder. De kunna därför
endast upptäckas genom undersökning av
strålningen och dennas förändring hos de
ämnen, som de uppkomma ur och i sin tur
ge upphov till.
Vid sönderfallet utsändas radioaktiva
strålar (se Radioaktivitet!) och
grundämnet övergår till ett annat, vars
atomnummer är två enheter lägre, om
n-strålar utsändas, men en enhet högre, om
de utsända strålarna äro ^-strålar. Även
det nya grundämnet visar i de flesta fall
radioaktivitet. Stundom kan ett
radioaktivt grundämne sönderfalla dels genom
avskiljande av ^-partiklar, dels av
^-partiklar. Härvid uppstå alltså två olika nya
ämnen. Det är då alltid en viss procent av
det urspr. ämnet, som utsänder
a-partiklar, och resten ^-partiklar, och de
mängder av de nya ämnena, som uppstå vid
sönderfallandet, stå till varandra i ett
konstant förhållande. Vid det radioaktiva
sönderfallandet bildas alltså långa, stundom
förgrenade serier av r. g., som sluta med
ej radioaktiva slutprodukter, vilka i alla
hittills kända fall äro isotoper till bly.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
