Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Renklor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5315
Renässa’ns.
5316
gemensamma, vadan det är svårt såväl att
avgränsa r. i tiden som att motsägelsefritt
karakterisera den. Å ena sidan har man
ansett, att r. är en pånyttfödelse’av själva
livet och ett nyskapande av konst och
litteratur under inflytande av den antika
kulturen och av den hedniskt antika
livssynen, ett nyupptäckande av världen och
människan, ett utvecklande av mänsklig
kraft, målmedvetenhet och allsidighet
(Burckhardt); å den andra sidan hävdar
man, att r. är en i kristen medeltid
rotfäst, nationell, starkt religiöst betonad
riktning, som vill en andlig pånyttfödelse
av stat, kyrka och det kulturella livet. R.,
till vilken kan sägas höra sinsemellan så
olika personer som Dante, Savonarola,
Lo-renzo de’ Medici, Petrarca, Boccaccio,
Leo-nardo da Vinci, Machiavelli, Cesare Borgia
m. fl., yttrade sig inom vetenskap och
människouppfattning såsom humanism, på det
religiösa området som reformation. Bör
r:s människor har man ansett
karakteristiskt ett utpräglat verklighetssinne, en
allomfattande mångsidighet men samtidigt
en hänsynslös framåtanda, som ej är
nogräknad om medlen. För r. äro därför
con-dottieri, som med våld svinga sig upp till
makten och bevara den genom ett
hänsynslöst välde, men som samtidigt befordrade
kulturens uppblomstring vid sina hov,
ytterst betecknande. R: rörelser i meningen
av kulturell uppblomstring på grund av
inflytande från antiken framträdde flera
gånger under medeltiden; särskilt i
Frankrike på 1100-talet florerade konst,
litteratur och forskning, samtidigt som
kristendomens asketiska, världsfrånvända
livsuppfattning och kyrkoläran i flera
avseenden genombröts. På grund av de politiska
förhållandena i Italien vid medeltidens
slut, då en enhetlig centralmakt saknades
och landet sönderslets av partistrider, av
kampen mellan furstehus och
condottier-släkter samt mellan påvemakt och
kejsarmakt, började en stark längtan uppstå
efter en nationell pånyttfödelse och den
antika, främst den romerska, forntiden kom
att stå som ett efterföljansvärt ex. bl. a. i
politiskt avseende. I samband härmed får
den antika kulturen, som av italienarna
betraktades som deras gamla kultur ett
särskilt nationellt värde. Man strävade nu
att återuppliva klassisk konst och litt.
liksom den antika filosofien, men i själva
verket nyskapade man faktiskt.
Återuppväckandet av den klassiska litt. yttrade sig
även i, att man vinnläde sig att ersätta
medeltidens barbariska latin med ett
renare klassiskt språk. Man började även
med iver samla klassiska hskr., även grek.
— R. plägar indelas i u n g r., h ö g r. och
sen r., den senare bildande övergång till
barocken. Ungr. (omkr. 1300—1470) har
till förelöpare och inledare Dante, vars
diktning bildar slutpunkten på
medeltidens kultur men samtidigt förebådar en
ny tid genom sitt svärmeri för ett enat
Italien och de djupt mänskliga tonfall, som
framträda t. ex. i Vita nuova. Ungr:s
främsta förf, äro Petrarca och
Boccaccio, som båda representera olika sidor
av r. Den förre angrep den medeltida
skolastiken och kritiserade dess filosof
Ari-stoteles, mot vilken han satte Platon, och
beredde därigenom vägen för en djupare
förståelse av antiken, samtidigt grundläde
han genom sin sonettdiktning en it. lyrisk
poesi, och genom det personliga inslaget i
sina skrifter ger han utlopp åt en ny tids
subjektivism; den senare verkade för
kännedomen om grekiska men gjorde sin
största insats genom prosaberättelserna i
De-camerone, vilka i sin orädda realism och
sin respektlösa syn på livet, sitt gyckel
med heliga och vördade ting bebåda en ny
tid. Högr. (omkr. 1470—1530) är berömd
såväl för sin högtstående nylat. dikt,
representerad bl. a. av P o 1 i z i a n o och
P o n t a n o, som för sin poesi på it., som
genomtränges av r:s livssyn. Bland it.
högr: s förf, märkas utom B o j a r d o
A r i o s t o, vilken med löpande fantasi och
fin ironi återger den under medeltiden
populära Rolandsagan. Härigenom skapades
en aristokratiskt förfinad poesi. Under
högr. framträdde såväl ett lat. läsdrama
som ett av antik komedi influerat it.
lustspel. Senr. (1530—1600) sammanfaller med
den kat. kyrkans motreaktion. Den är
starkt religiöst och nationellt betonad.
Man arbetar målmedvetet på ett it. litt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
