Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Roman ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5401
Romano’nes—Romanvisa.
5402
trasterande våldsamhet, som förebådar
barocken.
Romano’nes, Alvaro de Figueroa
y Torres, greve de R., f. 1863. Spansk
liberal politiker, konseljpresident 1915—17
och 1918—49, justitieminister i den
ministär som störtades av general Primo de
Riveras militärdiktatur 1923, varefter R.
varit verksam för återinförande av det
konstitutionella konungadömet. Efter
diktaturens fall var R. en kort tid åter
regeringschef.
Roma’nos. östrom. hymndiktare, som
levde i Konstantinopel antagligen omkr.
500. Han lär ha förf, över 1 000 kyrkliga
hymner och anses vara en av de största
hymndiktare, som någonsin funnits.
Roma’nov. Rysk adelsätt fr. 1300-talet,
som 1613 med Mikael R. uppsteg på
Rysslands tron. Dynastien utslocknade på
manssidan vid Peter II :s död 1730.
Kejsarinnan Elisabet, som regerade 1741—62,
var den siste R. i rakt nedstigande led.
Namnet bibehölls emellertid även av
följande tsarer, som egentl. tilhörde en
dynasti Holstein-Gottorp.
Roma’nov, Pantelejmon S e r g
e-j e v i t j, f. 1884. Rysk förf., behandlande
ryskt bondeliv men även moderna ryska
problem. Till sv. ha översatts Rätten till
kärlek (1931) och Tre par silkestrumpor
(1931).
Roma’ns (fransk, romance = dikt på
romanskt språk). Urspr. namn på de sp.
folkvisorna. 1. Den nuv. bet. episk-lyrisk
dikt av romantisk karaktär härstammar
fr. romantiken, då r. användes jämsides
med balladen såsom beteckning för
efterbildningar av sydländska folkvisor. 2.
R. är inom musiken ett icke skarpt
avgränsat begrepp, men torde väl egentl. bet.
en tonsättning till en dikt i romansform,
således ett mellanting mellan den enkla
lyriska visan och den utförligare,
dramatiska balladen. R. har numera felaktigt
kommit att betyda en sång över huvud
taget med pianobeledsagning. Inom den rena
instrumentalmusiken är r. ett solostycke
med el. utan beledsagning, vars innehåll
svarar mot diktformen r. och i vilket det
melodiska elementet är det övervägande.
Roma’nska språk. Språkgrupp,
omfattande italienska, spanska, portugisiska,
ka-talanska (med betydligt större
språkområde än Katalonien), provengalska,
franska, rätoromanska och rumänska språken,
samtliga dotterspråk till latinet. De ha
närmast utvecklats ur det s. k.
vulgärlatinet, d. v. s. det rom. talspråk, som
användes av de latinkunniga i olika delar
av det vidsträckta romarväldet. Skriftliga
minnesmärken på de r. s. uppträda i regel
först på 1000-talet, vilket torde
sammanhänga med att latinet länge levde kvar
såsom det litterära språket vid sidan av
nationalspråken.
Roma’nsk stil. Under 1800-talet införd
benämning på den stil, som under tidigare
medeltiden behärskade Väst-Europas
konst. Den hade fram mot år 1000
utvecklats ur den fornkristna konsten och
infördes i n. Europa samtidigt med
kristendomen för att senare avlösas av gotiken.
Stilen, som till stor del utbreddes genom
munkordnarna, utgör intet slutet system.
Den studeras bäst i kyrkoarkitekturen.
Där härskar basilikan, vars inre först
täcktes med platt trätak, senare med korsvalv.
Rund b å gen användes i valv, fönster
och friser, alla partier få en massiv och
något tung utformning, och
horisontallinjen blir den dominerande — i motsats till
vad som är fallet i gotiken. Ex. i Sverige:
Lunds domkyrka. Litt.: J. Roosval:
Romansk konst (i Bonniers konsthist., 1930).
RomantFk (av roman i betydelsen
medeltidsdikt) . Sammanfattande benämning
på strävanden, som hemmahöra under
förromantik och nyromantik. Med r.
i största allmänhet menas verklighetens
omskapande genom fantasiens hjälp,
benägenhet för verklighetsflykt el. dragning
mot en verklighet, som icke är vardagens
och nuets. — Rom a’n t i s k, utmärkande
sig för r., benägen för r.,
verklighetsfrämmande.
Romanvisa. En sen folkvisetyp, som
uppstod ur den egentl. folkvisan el.
balladen på 1400-talet. R. har en avsevärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
