Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rustsjuk ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rustsjuk—Rusttjänst.
5468
5467
le genomföras. Tyskland fick sålunda sin
armé ersatt av ett riksvärn om högst
100 000 man. I Versaillestraktaten
förklaras i detta sammanhang, att Tysklands
nedrustning syftar till »att möjliggöra
inledandet av en allmän begränsning av alla
staters rustningar». Nationernas förbund,
som fick nedrustningsproblemet som en av
sina främsta uppgifter, tillsatte redan 1920
en kommission för militära frågor och
följande år en tillfällig
nedrustningskommis-sion, som 1925 avlöstes av »förberedande
kommissionen för
nedrustningskonferensen». Kring årsskiftet 1921—22 hölls i
Washington på president Hardings
inbjudan en konferens för flottrustningarnas
begränsning, varvid de främsta
flottmakterna, Förenta Staterna, Storbritannien,
Frankrike, Italien och Japan, i en traktat
förbundo sig till begränsning efter viss
skala av linjeflottorna, varjämte
maximi-deplacement för de större enheterna
fastställdes (35 000 ton för slagskepp och 10 000
ton för kryssare). Dessutom enades man
om att förbjuda u-båtskriget mot
handelsfartyg och användandet av giftgaser som
krigsmedel. 1925 sammanträdde en
folk-förbundskommitté, som utarbetade en
konvention beträffande vapenhandeln, vilken
dock ännu ej trätt i kraft samt ett
protokoll rörande gaskrig och bakteriologiska
krigsmedel. En ny flottkonferens
sammankallades på president Coolidges initiativ till
Genéve 1927, men inga resultat uppnåddes.
Samma år föreslog Sovjetunionen inom
förberedande nedrustningskommittén en total
avrustning under loppet av fyra år och
följande år en rustningsminskning med 50
procent. Slutligen samlades en tredje
flottkonferens i London 1930, där de fem
flottmakterna visserligen enades om en
begränsning av slagskeppsbyggena, men
överenskommelsen strandade på att Frankrike och
Italien ej kunde godtaga den föreslagna
begränsningen av tonnaget beträffande
mindre krigsfartyg och särsk. u-båtar. Frankrike
vägrade att medgiva Italiens rätt till
paritet i denna fråga. I dec. 1930 antog
folkförbundets nedrustningskommitté ett
kon-ventionsutkast, som skulle utgöra en
ar
betsplan för den planerade
nedrustningskonferensen, åt vilken överlämnades att
fastställa de olika rustningskategoriernas
siffror. Och följande år utfärdades inbjudan
till den allmänna nedrustningskonferensen,
vilken sammanträdde i febr. 1932, och
där även icke folkförbundet tillhörande
makter, i främsta rummet Förenta
Staterna och Sovjetunionen, voro företrädda.
Konferensens ordförande blev förre
brittiske utrikesministern A. Henderson. Bland
de där framlagda förslagen märkas den
s. k. Hooverplanen, enligt vilken Amerika
föreslår rustningarnas nedskärning med en
tredjedel, Tysklands krav på att de andra
makterna skola minska sina rustningar till
det tyska försvarets nivå, och Frankrikes
plan att utrusta Nationernas förbund med
en internationell krigsmakt och framför
allt att ställa luftflottorna under
internationell ledning. Frankrikes ståndaktigt
vidhållna krav på att nedrustningsproblemet
skulle lösas i samband med
säkerhetsfrågan, vållade emellertid oöverstigliga
svårigheter. Genom Locarnoavtalet 1925 hade
Tyskland, Frankrike, Storbritannien,
Belgien och Italien förbundit sig att bevara
freden i Västeuropa och Tyskland utfäst
sig att vid tvister med Frankrike, Belgien,
Polen och Tjeckoslovakien anlita skiljedom.
Genom Kelloggpakten 1928 förklarades
kriget i akt, men avtalet innehöll ej några
sank-tionsbestämmelser om ingripande mot
freds-brytare. Frankrikes krav på ytterligare
garantier avvisades av Storbritannien och
nedrustningskonferensen råkade i ett
dödläge. Situationen skärptes ytterligare
genom ogynnsamma inflytelser från
konflikten i Öst-Asien, där Nationernas förbunds
förmaningar ej kunde förmå Japan att
uppge sin aktivistiska politik. Slutligen
ledde Tysklands krav på erkännande av
landets likställighet i fråga om rätten till
rustningar till en kris, och Tyskland
vägrade, när detta krav ej bifölls, att vidare
deltaga i förhandlingarna.
Rustsjuk [ro’stsjok] (bulg. Russe). Stad i
n. ö. Bulgarien, landets förnämsta
Donau-hamn. 46 000 inv. (1926).
Rusttjänst (förmodligen av tysk. Ross
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
