Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Siamang ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5689
Siama’ng—Siby’lla.
5690
1893). Litt.: J. Hagenbeck: Resor och
äventyr i Sydasien (1927). Erik Arentz: Siarn
(1932).
Siama’ng. En art gibboner.
Siame’siska tvillingarna. Två bröder,
Eng och Chang Bunker (1811—74), vilkas
bröstben och närliggande kroppsdelar
sammanvuxit men vilka i övrigt voro fullt
normala. Åtskilliga andra dylika
missbildningar äro kända.
Si’amviken. Stor vik på Bortre Indiska
halvöns s. kust, bildad av Sydkinesiska
havet.
Siang-tou. Stad i Syd-Kina (prov.
Hu-nan). Omkr. 1 mill. inv.
SibbaTdia. Växtsläkte (fam. Rosa’ceoe)
med en sv. art, den lilla, gulblommiga
fjällväxten S. pr oczi’mbens (F j ä 11 k 1
ö-v e r).
Sibbarp. Socken i Hallands län (Faurås
härad). 1 003 inv. (1932).
Sibelius, Jean Julius Christian
(Johan), f. 1865. Finl. tonsättare, en av
samtidens mest betydande
musikpersonligheter. Hans geniala, synnerligen
egenartade och fantasifulla tonskapelser,
genomsyrade av finsk anda, visa en boren
mästare inom kontrapunktik, harmonik och
orkesterbehandling. Bl. S:s rika
produktion må nämnas åtta symfonier; den
symfoniska dikten
Skogsrået-,
orkesterdikterna En saga,
Vårsång, Finlandia,
Barden;
orkesterlegenderna Tuonelas
svan,
Lemminkäi-nen drager
hemåt ;
orkestersviterna Kung Kristian
II, Den älskande,
Pelleas och Meli-
sande, Svanevit; improvisationer för kör
och orkester: Snöfrid, Islossningen i Uleå
älv och Sandels-, Athenarnas sång för
gossröster och orkester; melodramen
Scara-mouche (1913, Sthlm 1924), scenmusik,
baletter, kantater, manskvartetter, solosång-
er, pianostycken m. m. Finl. staten
tilldelade S. 1925 en livstidspension på 100 000
mark. Led. av Mus. ak. — Litt.: E.
Furu-hjelm: Jean Sibelius (1916).
Si’betkatten (Vive’rra). Ett släkte
Mårddjur med jämförelsevis höga ben,
hårklädda fotsulor och indragbara klor.
Nära analöppningen sitter en stor körtel,
som avsöndrar den välluktande s i
bet-oljan. S. förekomma i Afrika och s.
Asien och hållas, särskilt i Afrika, ofta i
fångenskap.
Si’betråtta el. B i’s a m r å 11 a {Fi’ber
zibe’thicus). Nordamer. g n a g a r e, nära
släkt med sorkarna men med platt svans.
Färgen är ovan brun, under grå. Fr. en
stor körtel i analtrakten avsöndras en
myskluktande vätska. Skinnen skattas högt
som pälsverk, och 1906 infördes därför
några s. till Böhmen, där de utsläpptes. Dessa
ha sedan förökat sig oerhört och blivit en
svår landsplåga, som gör stor skada på
fisket, samtidigt som skinnen på grund av
det mildare klimatet blivit fullkomligt
värdelösa.
Sibiri’akov [kåff], Aleksander M
i-chailovitj, f. 1849. Rysk mecenat,
vilken bekostade en tredjedel av
Nordenskiölds Vega-expedition och själv företagit
forskningsfärder i Sibirien samt verkat för
de sibiriska kommunikationernas
förbättrande. Sedan S. genom ryska revolutionen
berövats sin egendom, beviljades han en
årlig hederspension av sv. staten.
Sibi’rien. Beteckning för Ryska Asien
ned till stäppområdet. Politiskt är S.
numera delat mellan R. S. F. S. R.,
Jakutsk-republiken, Kasakrepubliken,
Burjätre-publiken och Fjärran Österns republik. Se
vidare Asien, Ryssland!
Sibiriskt ärtträd el. sibirisk
ärtbuske. Se. Caragana!
Sibiu (tysk. Hermannstadt). Stad i v.
Rumänien (landsdelen Siebenburgen), med
bet. industri, Siebenburgens
administrativa och kulturella centrum. 48 000 inv.
(1930), varav omkr. hälften tyskar.
Slby’lla. I antiken en av en gud
inspirerad kvinna, som siar om kommande ting;
JEAN SIBELIUS.
Fotografi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
