Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Studentexamen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
G073
Studentexamen—Sture.
6074
stod genom att en radikal grupp utbröt
sig ur Studenterforeningen. Den kom att
spela en viktig roll för den danska
radikalismens utveckling och gjorde betydande
sociala insatser. Den upphörde 1915.
Studentexamen. Urspr. namn på en
examen, som’ fordrades för tillträde till
universitet. S. avlades till 1864 vid
universiteten men förlädes från detta år
under namn av mogenhetsprövning el.
mogenhetsexamen (maturitetsexamen) till
läroverken som avgångsexamen. S.
återfick 1905 sitt ursprungliga namn. 1870
erhöllo kvinnor rätt att avlägga
mogenhetsexamen. Av privatister avlägges s.
under särskilda former.
Studentnejlika. Sv. namn på Ly’chnis
chalcedo’nica.
Studiecirkel. Kamratkrets el.
sammanslutning för gemensamt
självbildningsar-bete, vanl. inom det frivilliga
folkbildningsarbetet.
Studiekamraten. Tidning för det fria och
frivilliga bildningsarbetet, utg. i Sthlm
sedan 1919.
Studielån. S. beviljas av bl. a. banker,
livförsäkringsanstalter,
studentsammanslutningar, domkapitel och staten.
Statens räntefria s. utdelas sedan 1919
till »underlättande av studiemöjligheterna
för begåvade, fattiga lärjungar vid
offentliga läroanstalter». Föreskrifter återfinnas
i Sv. Författningssamling 1919, n:r 511.
Studio, The [stjo’diå] (eng.). B)et.
ateljén. En illustrerad eng.
månadstidskrift för bildande konst, som utgivits
sedan 1893.
Stu’dio (it.). Bet. konstnärsateljé;
numera även om ateljéer för filminspelning
och radioutsändning.
Studio’sus (lat.). Bet. student,
studerande.
Stu’dium (lat.), plur. studier. Bet.
vetenskaplig forskning; utbildning i skön
konst el. dyl.; uppmärksam iakttagelse.
Studsare. Benämning på jaktgevär för
kula.
Stuff. Bet. provstycke av mineral el.
bergart.
Stugun. Socken i Jämtlands län
(Ra-gunda tingslag). 2 433 inv. (1932).
Stuhlweissenburg. Se S z é k e s-F e h é
r-värl
Stuhmsdorf [sjto’msdårf]. By i Tyskland
i ö. Preussen (prov. Ostpreussen), bekant
genom det stilleståndsfördrag mellan
Sverige och Polen, som ingicks här år 1635.
Stumfilm. Se Film!
StundPster. Se Raskolniker!
Stuoravare [sto’åra-]. Fjällparti i s.
Lappland (Lycksele lappmark), nära norska
gränsen, med 9 glaciärer och toppar upp
till 1 764 m, Västerbottens läns högsta
punkt.
Stupi’d (lat. stu’pidus). Bet. dum,
enfaldig, slö. — Stupidit e’t, dumhet,
enfald.
Stupning. Se Strykning!
Sture. Sv. adliga ätter, av vilka den
släkt, som hade ett sjöblad i sitt vapen
är den mest kända. I. Sten
Gustavsson S., Sten S. d. ä., f.
omkr. 1440, d. 1503. Riksföreståndare
1471—97, 1501—03. S. kämpade i
unions-striderna på Karl Knutssons sida och blev
hans efterträdare som riksföreståndare
1471. S. å. vann han mot danskarna
segern vid Brunkeberg, varigenom Sveriges
oavhängighet tryggades, och hans egen
ställning starkt befästes, särskilt bland
allmogen, som utgjorde det huvudsakliga
stödet för hans nationella politik.
Stormännen däremot bekämpade honom och sökte
återinföra unionen genom Kalmar recess
(1483), som tillerkände konung Hans av
Danmark den sv. kronan. Dock dröjde det
ända till 1497, innan Hans lyckades få
regeringsmakten i Sverige. Men när Hans
fyra år senare blev fördriven, återvaldes
S. till riksföreståndare, över S. restes å
Kronåsen vid Uppsala 1925 ett monument
av Milles (se S t u r e m o n u m e
n-t e t!). II. 1. Svante Nilsson
S., f. 1453, d. 1512. Riksföreståndare 1504
—12. S. samverkade först med Sten S. d. ä.
men bröt med honom och anslöt sig till
konung Hans. Senare försonade han sig
emellertid med Sten S. och medverkade vid
upproret 1501 och blev efter Stens död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
