Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svavelbakterier ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6135
Svavelbakterier—Svavelsyra.
6136
selen och tellur bildar s. den s. k.
amfi-gengruppen bl. grundämnena. S.
förekommer i vulkaniska trakter i fritt tillstånd,
eljes mest i förening med metaller, t. ex.
svavelkis, blyglans och z i n
k-b 1 ä n d e, eller i form av svavelsyrans
salter, ,s u 1 f a t, av vilka gips är
det viktigaste. Största mängden s. i
handeln erhålles ur det gedigna svavlet samt
som biprodukt vid bearbetning av
svavel-haltiga malmer. S. förekommer i flera
allotropa modifikationer, nämligen
åtminstone fyra kristalliniska, av vilka det
vanliga gula ro’mbiska s. och det i mycket
svagt gula, nästan vita nålar,
kristalliserande monokli’na s. äro de vanligaste
och beständigaste; vidare som en brun,
elastisk och knådbar, till synes amorf
massa, och även i andra, skenbart avvikande
amor fa former. Vanl. rombiskt s.
smälter vid 114,5°, blir vid omkr. 200° brunt
och segt, vid 400° åter lättflytande och
kokar vid 448°. Spec. v. är något över 2,
atomvikten 32,06. Pulverformigt s.,
erhållet genom sublimation, kallas
svavelblomma.
S. användes till krut och
fyrverkeripjäser, till framställning av svavelföreningar,
till vulkanisering av kautschuk m. m. I
sina föreningar är s. två-, fyra-, sex- och
möjligen även sjuvärdigt. De viktigaste
tvåvärdiga föreningarna äro
svavelväte och dess salter, sulfider el.
svavelmetaller. De senare kunna
erhållas genom sammansmältning av
svavel och metaller; ur dem erhålles
svavelväte genom behandling med syror. Den är
en färglös gas med lukt som ruttna ägg.
Den löser sig lätt i vatten och är en
mycket svag syra. Med en del metallsalter ger
den fällningar av karakteristiskt färgade
sulfider, medan andra dylika, som äro
mindre svårlösliga, endast erhållas genom
fällning med en löslig sulfid. Det
fyrvärdiga svavlets viktigaste förening är
svaveldioxid, SO2, som erhålles vid
förbränning av svavel och är en färglös gas
med stickande lukt. Den kondenseras
redan vid — 8° och användes i kyltekniken.
Dess lösning i vatten innehåller en svag
syra, svavelsyrlighet H2 SO3, vars
salter kallas s u 1 f i’t och i likhet med
svaveldioxiden användas som blekmedel. De
viktigaste sexvärda föreningarna äro s v
a-veltrioxid, SO3, som bildar vita,
lättflyktiga kristallnålar, och dess hydrat
svavelsyra (se d. o.!) samt dennas salter,
s u 1 f a’t. Dessutom finnas oxiden s v
a-velseskvioxid, S2O3, och dess hydrat
hydrosvavelsyrlighet med
sal-terna hydrosulfiter, som äro
starka reduktionsmedel;
översvavelsyra, HSO4, och dess salter, p e r
sulfa t e r, som äro kraftiga oxidationsmedel;
samt slutligen salterna tiosulfat el.
hyposulfit, av vilka fixernatron
(Na2 S2 O3) är viktigast, och h y p o s u
1-f a t (t. ex. Na2S2 0g). De till dessa
sistnämnda salter hörande syrorna äro mycket
obeständiga.
Med klor ger s. flera föreningar, likaså
med brom och jod. Viktigast av dessa
halogenföreningar är svavelklorur, S CI2,
en brun vätska, som användes för att lösa
svavel vid vulkanisering av kautschuk.
Världsproduktionen av s. uppgår till 3 mill.
ton (1930), varav 2,6 mill. fr. U. S.A.och 0,4
mill. fr. Italien, de största producenterna.
Sveriges årl. s.-import uppgår till 60 000
ton (1932), motsv. ett värde av 6,5 mill.
kr.
Svavelbakterier. En grupp bakterier,
som till energikälla använda oxidation av
svavelväte till fritt svavel, som upplagras
och vidare förbrännes. S. förekomma i
sva-velvätehaltigt vatten; de viktigaste
tillhöra släktet Beggia’toa.
Svavelblomma. Se Svavel!
Svavelbuk. Se Fenvalar!
Svavelkis el. pyr i’t. Mässingsgult
mineral av sammansättningen. Fe S2, som bl. a.
användes till framställning av svavel,
svavelsyra, rödfärg m. m. Världsproduktionen
uppgår till omkr. 8 mill. ton, varav 3,7 mill.
fr. Spanien och 0,7 mill. fr. vardera Norge
och Italien, de största producenterna.
Svavelsyra. Svavlets viktigaste förening,
av sammansättningen H2 SO4. I kem.
hänseende är s. ej en fullt så stark syra som
saltsyra och salpetersyra men i
koncentrerad form (98 0/0 el. mer) verkar den ytterst
starkt frätande på organiska ämnen. Den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
