Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6181
Sverige.
6182
logisk byggnad. S. indelas vanl. i
fyra geografiskt ganska starkt skilda
områden: 1) Nordsvenska höglandet,
omfattande den vida övervägande delen av S.,
nämligen hela Norrland jämte Dalarna och
Värmland samt n. Dalsland. Inom detta
Nord-Sverige kan man urskilja tre i dess
längdriktning gående bälten: längst i v.
fjällens och den stora sjökedjans bälte, ö.
härom moränmarkernas och myrarnas
område och längst i ö. havsavlagringarnas
bälte. S:s högsta fjäll är Kebnekajse
(2 123 m. ö. h.) på 68° n. br.; andra
bekanta nordsv. toppar äro Sarektjåkko
(2 090 m. ö. h.), Sulitälma (1 877 m. ö. h.),
Sylarna (1 762 m. ö. h.), Åreskutan (1 420
m. ö. h.) och Städjan (1 131 m. ö. h.). Bland
de otaliga nordsv. sjöarna märkas Torne
träsk, Hornavan, Uddjaur, Storsjön i
Jämtland och Siljan. Av älvarna ha Torne
älv, Ångermanälven och Dalälven de
största vattenområdena; längst äro Torne älv
och Dalälven. 2) Mellansvenska låglandet,
genom de lägre liggande s. delarna av
Värmland och Dalarna samt genom det
norrländska kustbältet småningom mot n.
och v. övergående i Nordsv. höglandet. Det
egentliga Mellansv. låglandet består
företrädesvis av havsavlagringar.
Anmärkningsvärda undantag äro Västgötaslättens
silurberg, av vilka Kinnekulle når 307 m.
ö. h. och det kvarstående urbergspartiet
Omberg 263 m. ö. h. Till övervägande del
inom Mellansv. låglandet falla S:s fyra
största sjöar, Vänern, Vättern, Mälaren
och Hjälmaren, av vilka Vänern är
Europas till storleken tredje sjö. Vänerns
avlopp Göta älv har av alla sv. floder det
största vattenområdet (50 100 kvkm). 3)
Sydsvenska höglandet omfattar allt ovan
havsavlagringarnas område liggande land
inom Småland, s. Västergötland, Halland,
n. Skåne, Blekinge och s. Östergötland.
Mer än hälften av Sydsv. höglandet
ligger på en höjd av mer än 200 m. ö. h.
Den högsta punkten är Tomtabacken (377
m. ö. h.); mest bekant är Taberg (342
m. ö. h.). De största sjöarna äro Bolmen
och Åsnen. 4) Den skånska slättbygden
är på några håll, såsom vid Skälderviken
och i Kristianstadstrakten, synnerligen
flack, på andra håll utgöres slättlandet av
vågformiga bäcken, skilda av låga
höjdsträckningar. Bl. de skånska åsarna
märkas Linderödsåsen (196 m. ö. h.),
Söderåsen och Romeleåsen. — Berggrunden i
S. utgöres alldeles övervägande av urberg.
Kambriska och siluriska bergarter bilda
grund över någorlunda stora arealer
endast i Skåne, på Öland och Gotland samt i
Jämtland. Mesozoiska bergarter
förekomma huvudsakligen endast i Skåne (bl. a.
Skånes stenkolsförande formation),
ter-tiära endast vid Klagshamn i Skåne. I
sina detaljer är Sveriges yta nästan
alltigenom en produkt av istiden; detta
gäller i främsta rummet de ofantliga
moränmarker, på vilka den sv. skogen, landets
största naturtillgång, växer.
Klimat. S. intar ett medelläge mellan
n. Europas tre stora klimatområden: det
atlantiska, det ryska och det
central-europ. Norra och delvis mell. S:s klimat
närmar sig mera Rysslands, det övriga S:s
däremot mera det centraleurop. och det
atlantiska, med den modifikation i
riktning mot havsklimat, som Östersjön
medför. I januari är medeltemperaturen i S.
omkr. 10° C. högre än den
medeltemperatur, som svarar mot breddgraden jorden
runt, och även i juli finns ett överskott
av flera grader. Orsaken till v Europas
— och därmed även S:s — jämförelsevis
milda klimat bör särskilt sökas i de
förhärskande sydliga till västliga vindar, som
fr. Atlanten svepa in över världsdelen.
Även i fråga om nederbörden intar S. ett
någorlunda gynnsamt läge mellan
ytterligheterna; medelnederbörden för hela
landet uppgår till 515 mm. Havsvindarna,
som träffa Norges v. kust, få i
fjälltrakterna sin fuktighet till största delen
utfälld som regn, och S., som ligger på
fjällryggens läsida, skulle vara ganska
vanlottat i fråga om nederbörd, om det icke
åtnjöte det kontinentala klimatets
fördelar av sommarregn. Härtill kommer, att i
s. v. Sverige Atlantens fuktiga vindar ej
möta betydligare hinder, och att i ö. även
Östersjön i ngn mån bidrar till ökandet
av nederbörden. Jfr Golfströmmen!
Inom S. är klimatet givetvis i hög grad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
