Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Säfvenbom ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sällstorp—Sänkvåg.
(5265
sakta foxtgående minskning. 26 000 inv.
(1926). Huvudstad: P a p e e t e (på
Tahiti). — S. besöktes tillfälligt av flera
upptäcktsresande på 1600- och 1700-talen
men blevo mera grundligt kända först
genom J. Cooks fyra olika besök där
1769—-1777. Frankrike annekterade S. delvis
1843 och fullständigt 1887.
Sällstorp. Socken i Hallands län (Viske
härad). 353 inv. (1932).
Sällsynta jordmetaller el. sällsynta
jordart (metall) er. Gemensam
be-teckn. för grundämnena med atomnummer
57—71 (jfr Grundämne!); ofta även
för de kem. besläktade s k a’n d i u m
(atomnummer 21) och y’t t r i u m (39). De
s. j. äro följande, varvid det kem. tecknet
och atomnumret anges inom parentes:
1 a n t a’n (La, 57), ce’rium (Ce_, 58),
p r a s e o d y’m (Pr, 59), n e o d y’m (Nd,
60), illPnium (11, 61) och s a m a’r
i-u m (Sm, 62), tillsammans ofta betecknade
som cerium- el. lantangruppen; vidare
e u r o’p i u m (Eu, 63), gadolinium
(Gd, 64) och t e’r b i u m (Te, 65),
tillsammans bildande terbium gruppen; samt
d y s p r o’s i u m (Dy, 66), h o’l m i u m
(Ho, 67), e’r b i u m (Er, 68), t u’1 i u m (Tu,
69), ytte’rbium (Yb, 70),
cassio-p e’i u m el. 1 u t e’t i u m (Cp, Lu, 71)
jämte ovannämnda skandium och yttrium,
alla tillsammans bildande skandium- el.
yttriumgruppen. Den kem. olikheten
mellan de olika grupperna är dock obetydlig;
samtliga s. j. stå i kem. avseende vidare
närmare varandra än vad som är fallet med
grundämnena inom någon annan
grundämnesgrupp, undantagandes ädelgaserna och
möjligen alkalimetallerna. Bland
utomstående ämnen likna de mest aluminium. Mest
skilja de sig inbördes genom sina spektra
samt salternas och oxidernas färg. De
tidigast upptäckta s. j. äro cerium, lantan och
ytterbium, vilket senare erhöll namn efter
Ytterby fältspatgruva; de äldre preparaten
därav voro dock icke rena, utan visades
senare innehålla tre andra metaller, yttrium,
terbium och erbium, vilka erhöllo sina namn
genom utbrytning av stavelser ur namnet
ytterbium. Senare upptäckta s. j. ha i
allmänhet fått namn efter geografiska
plat
6266
ser; det sist upptäckta är illinium. Av
teoretiska skäl kan man med nästan full
visshet veta att nu samtliga existerande s. j.
äro bekanta. Se art. under de olika
metallernas namn!
Sällträ. Slagträ vid bollspel.
Sälting (Triglo’chin). Växtsläkte (fam.
Scheuchzeria’cea!) med 6-taliga blommor
och egendomliga, skålformiga snart
avfallande kalkblad. Två sv. arter, k ä r r s ä
1-t i n g (T. Palu’stris’) och havssälting
(T. mariti’ma).
Säm. Se Norra S ä m, S ö d r a S ä m!
Sämskskinn. Skinn, berett medels
sämskning (se Garvning!).
Sämund Sigfusson, hin frode
(»den vise»), f. omkr. 1056, d. 1133. Isl.
lärd med stort anseende, förr ansedd som
samlare av den äldre Eddan (vilken
därför även kallats »Sämunds Edda»),
sannolikt dock med orätt.
Sä. N. J. Förk. för Sävsjöströ m—
Nässjö Järnväg.
Sänkkista. Se K a s s u n!
Sänklod el. s y f 11 o d. Nedtill spetsigt
lod som användes för att avgöra om en
punkt befinner sig lodrätt över en annan
och om murkanter o. dyl. äro vertikala.
Sänkning. Bet. inom musiken en
sänkning av en ton ett halvt el. två halva
tonsteg nedåt. Tecknet härför,
sänkningsteck-net, är resp, (»be») el. få (»dubbelbe»).
Sänkningsreaktion. En av svensken R.
F. Fåhrseus upptäckt blodreaktion, som
grundar sig på att under sjukliga tillstånd
de röda blodkropparna med ökad hastighet
sjunka mot botten (sedimentera) i ett
blodprov, som genom lämplig tillsats hindrats
levra sig (koagulera). Förhöjd
»sänknings-hastighet» är ett av de finaste objektiva
symptomen på att sjukdom föreligger, och
dess praktiska diagnostiska betydelse är
utomordentligt stor.
Sänkvåg. Ett slags areometer, där spec.
vikten hos en vätska bestämmes genom att
en flottör belastas med vikter till dess att
den sjunker till ett visst märke. Även spec.
vikten hos fasta kroppar med känd tyngd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
