Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tyskland (tysk. Deutschland). Republik
i mell. Europa, världsdelens fjärde stat
m. avs. på ytinnehållet. Detta är med
469 000 kvkm (Saarområdet oräknat)
nästan lika stort som Sverige och Danmark
tillsammans. Märkas bör, att prov.
Ost-preussen av det till T. hörande landet
Preussen genom polskt landområde är helt
skild fr. det övriga T. (enklav).
Kust. T:s kust vid Nordsjön är
nästan genomgående en marsklandskust;
utanför den ligga en rad öar, av vilka de flesta
ha dyner på havssidan. Goda hamnar
bilda på denna kust endast de breda och
djupa flodmynningarna, östersjökusten har
längst mot v. samma leende karaktär som
ö. Jyllands kust, och ön Rügen har
kritklippor, som likna de danska på Mön. ö.
om Rügen är den tyska kusten en av
havet utjämnad ganska enformig dyn- och
strandsjökust. Strandsjöarna äro ytterligt
grunda (vanl. under 5 m), och floderna ha
bildat deltan med svåra
navigationsförhål-landen, vadan östersjökusten är fattig på
goda hamnar. De största öarna äro Rügen,
Usedom och Wollin, de största
strandsjöarna Frisches Haff och Kurisches Haff.
Allm. geografisk och
geologisk byggnad. T. består av tre
naturliga områden: 1) Den nordtyska
lågslätten, ett ofantligt låglandsområde,
vilket undgått den allm. höjning, som sedan
mitten av tertiärtiden träffat hela s. och
v. Europa. Ända nedom Leipzig och
Bres-lau var detta lågland under istiden täckt
av den fr. Skandinavien utgående
inlandsisen ; bäst bibehållna äro moränlandskapets
former i n., där istiden varade längst. En
mängd backar, kullar, sjöar och
torvmossar i ständig växling karakterisera här
landskapet, som i det visserligen utanför
T:s politiska gräns befintliga Turmberg
vid Danzig höjer sig till 331 m. 2) De
mel-lantyska bergen kännetecknas av brokigt
växlande former och av i stora vågor
böljande platåer med ofta tvärbranta
sluttningar ned mot dalgångar el. slätter.
Bergen äro till största delen rester av den vid
slutet av den paleozoiska tiden uppkomna
s. k. variskiska bergskedjan, och den
största dalgången, övre Rhenslätten, är en
under den äldre tertiärtiden bildad
gravsänka mellan Schwarzwald och Vogeserna.
Schwarzwald höjer sig till 1 493 m. ö. h.
och det schwabiskt-frankiska terrasslandet
ö. härom till 1 015 m. ö. h. Härtill sluta
sig i ö. de av arkeiska bergarter
uppbyggda böhmiska randbergen, av vilka
Böhmer-wald når 1 452 m. ö. h., Erzgebirge 1 213 m.
ö. h. och Sudeterna i Schneekoppe, de
mel-lantyska bergens högsta topp, 1 603 m. ö.
h. I v. Mellan-Tyskland märkas vidare de
Rhenska skifferbergen, vidsträckta platåer
med skarpskurna genombrottsdalar och
med höjder upp till 880 m. ö. h. I det
centrala Mellan-Tyskland framträda särskilt
horstarna Thüringerwald 982 m. ö. h. och
Harz, 1 142 m. ö. h. 3) Alperna uppträda
i T. endast inom det allra sydligaste
Bayern ; här återfinnes bland de s. k. bayerska
kalkalperna T:s högsta topp, Zugspitze
(2 963 m). Se vidare Alperna!
Floder: Oder, Elbe, Rhen, Donau, Main, Weser
m. fl. Sjöar: Boden-, Müritz-,
Spirding-och Mauersjöarna m. fl.
Klimat. På grund av förhärskande
västliga vindar drar T. liksom v. Europa
fördel av Golfströmmens klimatiska
verkningar; luftens värme är i Mellan-Europa
högre än i de flesta länder på samma
breddgrad. Därigenom, att s. T. i allm.
ligger högre än n. T., uppstår en utjämning
i fråga om temperaturen; Nürnberg är
sålunda t. o. m. ngt svalare än Berlin och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
