Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Täckfjädrar ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5621
Täckfjädrar—Tänder.
6622
5 000 kr. till varje företag och 10 000, i
vissa fall 15 000 kr. till varje låntagare.
Ärligen få utlämnas lån för sammanlagt
2 milj. kr. Lånen förmedlas av
hushållningssällskapen.
Täckfjädrar. Detsamma som
konturfjädrar. Se Fjäder!
Täckglas. Se Mikroskop!
Täckholm, Gunnar Vilhelm, f.
1891, d. 1933. Botanist, prof, i Kairo 1925
—29, från 1931 lektor i Stockholm.
Täckvingar. Främre vingparet hos
skalbaggar, rätvingar och en del andra
insekter, vilket består av jämförelsevis tjocka
kitinlager och tjänar till att skydda de
mjuka, oftast hopfällbara flygvingarna.
Tägtström, David, f. 1894.
Porträttmålare och tecknare.
Täljare. Den del av ett bråk, som står
över bråkstrecket. Jfr Nämnare!
Tälje tokar. I Sverige gängse namn på
huvudpersonerna i en rad folksagor om ett
samhälle med särdeles enfaldiga
medborgare. Motsvarande sagor berättas i många
andra länder under andra namn på
huvudpersonerna (t. ex. i Tyskland
Schilddbür-ger, i Finland Ha’lmalaiset).
Täljeån. F. d. vattendrag på
Närkeslät-ten, med utlopp i Hjälmaren, numera
genom Hjälmarens sänkning och
Kvismar-sjöarnas torrläggning ersatt av Kvismare
kanal.
Täljsten. Gröngrå, mycket mjuk bergart,
som består av magnesium- och
aluminium-silikat och användes dels som
byggnadsmaterial, dels till kaminer, grytor, mortlar o.
d. Den förekommer bl. a. vid Handöl i
Jämtland.
Tällberg. By i Kopparbergs län
(Leksands socken) med ett stort antal
sommarvillor och pensionat. Jfr Persson,
Daniel!
Tämnaren. Sjö i n. v. Uppland, med en
yta på omkr. 37 kvkm och avlopp genom
Tämnarån till Lövstabukten i Bottniska
viken.
Tämta. Socken i Älvsborgs län (Vedens
härad). 353 inv. (1932).
220 — Åhlén & Söners Uppslagsbok.
Tändapparat. 1. T. el. e 1 d d o n. De flesta
dylika grunda sig antingen på fint fördelad
platinas egenskap att påskynda
oxidationen av gaser (lysgas, bensinånga el. dyl.),
varvid dessa snart antändas (jfr
Katalys!) el. också på användn. av s. k.
pyro-fora metaller. Se Cerstål! 2. Vid elektr.
tändning av sprängskott och i
explosions-motorer begagnas som t. magnetelektriska
maskiner, s. k. magnetapparater,
induktorirer el. dyl. Se Motor!
Tänder. T. förekomma hos de flesta
ryggradsdjur utom hos fåglarna, vilka dock
härstamma från tandbeväpnade djur.
Rundmunnarna sakna verkliga t.; deras
horntänder äro analoga, ej homologa med dy-
KÄKPARTI av människa, med uppmejslade
tandhålor.
lika. Hos hajar och andra broskfiskar
finnas små tänder (plakoidfjäll) över
hela hudytan, vilka vid ingången till
munhålan samt i svalget äro större och i hög
grad likna verkliga t. Även hos många
benfiskar, groddjur och kräldjur finnas
gom-el. svalgtänder, medan övriga hudtänder
försvunnit el. ersatts av andra slag av fjäll.
Hos däggdjur finnas t. endast å käkbenen.
De lägre ryggradsdjuren ha t.
sammanvuxna med underliggande ben, men hos
krokodildjur och däggdjur finnas i stället hålor i
käkbenen, i vilka t. äro fästa med
särskilda rötter. Tanden kan då indelas i
tandkrona, tandhals och tandrot. Dess
huvudmassa utgöres av d e n t i n el. t a n
d
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
