Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Valdivia ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6743
Va’lens—V aie’rius.
6744
tillverkningen av spetsar bedrives numera
i stadens omnejd. 40 000 inv. (1926).
Va’iens, Flavius, f. 328, d. 378. Den
förste östromerske kejsaren, reg. 364—378.
Jfr Valentinianusl
Vale’ns (lat. va’lens = varande värd)
el. (kemisk) värdighet, (atom-) v ä
r-d e. Ett uttryck för ett grundämnes (el.
en atomgrupps) förmåga att bilda kemiska
föreningar. De enklare bland föreningarna
(de s. k. heteropolara), dit bl a. nästan alla
salter höra, komma till stånd gm att en
atom av ett grundämne avger en el. flera
elektroner ur atomens yttersta lager till en
atom el. en atomgrupp av annat slag, el.
omvänt upptager elektroner från dessa
sistnämnda. I förra fallet uppträder
grundämnet såsom positivt laddad beståndsdel
i föreningen (positiv jon), i senare fallet
som negativ (negativ jon). Atomen säges
vara envärd(-ig), tvåvärd(-ig) o. s. v. (ha
valensen 4- 1, -|- 2 ...; —1, —2 o. s. v.)
allt efter det antal elektroner, som
avgivas, resp, upptagas. Ett grundämnes
vanligaste v. bestäms av
stabilitetsförhållande-na i atomens yttersta elektronlager.
Ytterlager med 8 elektroner äro stabilast.
Sådana äro typiska för ädelgaserna, vilka
heller icke bilda några heteropolara
föreningar. Alkaligruppens metaller ha också
ett ytligt lager av 8 elektroner i atomen,
men därutanför ytterligare en elektron.
Denna avskiljes lätt, men också endast
denna, varför alkalimetallerna äro typiskt
envärdigt positiva (ha valensen +1).
Ha-logenerna åter, som ha 7 elektroner i
atomens yttersta hölje, upptaga lätt ännu en
elektron, och bilda därför med förkärlek
envärt negativa joner (valens: —1). Väte,
vars atom består av en enda elektron och
en atomkärna (proton), visar helst
valensen 4-1, d. v. s. avgiver sin elektron; så
t. ex. i alla syror. Man brukar därför
också säga, att valensen uttrycker hur många
väteatomer ett grundämne kan antingen
bi«da el. ersätta i kem. föreningar. •—
Andra kem. föreningar, de s. k. homeopolara,
komma till stånd gm att vissa elektroner
erhålla komplicerade banor, som kunna
sägas tillhöra två el. flera atomer samtidigt.
I vissa av dessa fören. kan man ännu ur-
skilja och bestämma värdigheten, ex. när
två väteatomer binda varandra till en
väte-molekyl: båda atomerna kunna då med fog
sägas vara envärda. I andra typer av
homeopolara föreningar är det däremot
knappast möjligt definiera någon viss valens
hos de ingående atomerna; så t. ex. i
flertalet av de föreningar, metallerna ingå
med varandra. Jfr Grundämne,
Krist a 111
Valentia. Se Valencia 5!
Valentinia’nus. Namn på tre rom.
kejsare. — I. 1. V. I, f. 321, d. 375, reg. 364—
375 e. Kr. Han var en ganska dugande
militärkejsare, vilken insatte sin broder
Valens som medregent över rikets östra del.
2. V. II, f. 365, d. 392, reg. 375—392. Den
förres son, en obetydlig namnkejsare. II.
V. III, f. 419, d. 455, reg. över Väst-Rom
425—455. Under hans regering inträffade
hunnernas infall i v. Europa.
Valenti’nus, f. 138, d. 165. Kristen
egyptisk vishetslärare, grundläggare av
valen-tinianernas gnostiska sekt.
Vale’ra, Eamonn de, f. 1889. Se D e
Valeral — De Valera valdes 1932 till
Irländska fristatens president.
Valeria’na. Växtsläkte (fam.
Valeriana’-ceæ) av örter el. buskar med motsatta blad
och trattlika blommor. Den vanligaste sv.
arten är V. officina’lis (Vändelrot),
som har parbladiga blad och små, ljusröda
blommor i kvast. Av dess rotstock och
birötter erhålles drogen valeriana.
Valeriana’ceæ. Växtfamilj (serien
Rubia’-les) av örter el. buskar med sambladig
krona och 1—4 ståndare. De viktigaste
släktena äro Nardo’stachys, Valeria’na och
Va-leriane’lla.
ValerianeTla. Växtsläkte (fam.
Valeria-na’ceæ) med två sv. arter, av vilka V.
oli-to’ria (Vår- el. F ä 11 s a 11 a t) även
odlas som sallatsväxt.
Valeriansyra. Se Fettsyror!
Valeria’nus. Rom. kejsare (253—260)
tillsammans med sonen Gallienus.
Vale’rius, Johan David, f. 1776, d.
1852. Skald. Han skrev lärodikter i
akademisk smak och dryckesvisor i
moraliserande ton men är för oss särskilt känd ge-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
