Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Världskriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7015
Världskriget.
7016
Balkanhalvön hotade, vidtog
mobiliserings-åtgärder, varvid Tyskland skyndade sin
förbundsbröder till hjälp och förklarade
Ryssland krig. Detta skedde den 1 aug.
1914. Två dagar senare sände Tyskland
krigsförklaring även till Frankrike, som
förklarat sig fasthålla vid sin allians med
Ryssland. Det tyska angreppet på
Frankrike skedde genom det neutrala Belgien,
vilken kränkning i England framhölls som
främsta orsaken till att även England
inträdde i v. genom att förklara Tyskland
krig (4 aug.). Alla de europ. stormakterna
voro nu indragna i kriget med undantag
av Italien, som tillsvidare höll sig
neutralt.
Den tyska uppmarschen mot Frankrike
ledde till en början till betydande
framgångar. I början av aug. intogos de belg.
fästningarna Liège och Namur, och den
tyska armén — med kejsar Wilhelm som
nominell högste befälhavare och Moltke
som generalstabschef — närmade sig
hotande Paris. Men i ö. trängde de ryska
trupperna — under storfurst Nikolaus
Ni-kolajevitj -— in i Ostpreussen. Dit
avsändes då general Hindenburg med
truppförstärkningar fr. västfronten och lyckades
slå ryssarna vid Tannenberg i slutet av
aug. och vid Masuriska sjöarna i början av
sept. 1914. Under tiden skredo
fransmännen under Joffres befäl till motoffensiv
och hejdade de tyska arméernas
framträngande i slaget vid Marne. I nov. företogo
ryssarna en ny offensiv mot Posen och
Schlesien men blevo tillbakaslagna. Efter
dessa krigshändelser övergick kriget både
i ö. och v. till ställningskrig med
sammanhängande, befästa frontlinjer.
Under krigets följande skede inriktade
sig krigföringen framför allt på att
genombryta dessa frontlinjer. I ö. lyckades
detta för österrikarna vid Gorlice-Tarnöw
(maj 1915), varvid ryssarna veko tillbaka
över hela linjen och den i krigets början
förlorade fästningen Przemysl återtogs.
Däremot gjorde ryssarna terrängvinster
vid den av Brusilow ledda offensiven i
Vo-lynien och Bukovina (sommaren 1916). I
v., där Moltke efterträtts av Falkenhayn
och Joffre senare ersatts med Nivelle,
gjordes liknande anlopp, dock utan
avgörande framgångar för någondera sidan.
Den franska fästningen Verdun sökte
tyskarna med kolossala offer förgäves
bemäk-tiga sig (febr. 1916).
Efterhand hade allt flera makter inträtt
i kriget. I okt. 1914 slöt Turkiet upp på
centralmakternas sida och ett år senare
även Bulgarien, med vars bistånd Serbiens
erövring äntligen fullbordades. Till
enten-ten slöto sig Montenegro, Japan,
Portugal, Grekland sajnt i aug. 1916 Rumänien,
som dock efter ett kort fälttåg på hösten
1916 besegrades och erövrades.
Det största krafttillskottet för
entente-sidan innebar Italiens inträde i kriget i
maj 1915. De it. trupperna under befäl av
general Cadorna angrepo österrikarna i
trakten kring Isonzo, där de likväl möttes
av segt motstånd. Under en offensiv i okt.
1917 kastades italienarna tillbaka till
trakten av Piave, varefter Cadorna ersattes
med Diaz.
Sedan även Italien tagit parti, hade alla
de europ. stormakterna indragits i den
stora världskampen: Tyskland och
Österrike på den ena, Italien, England,
Frankrike och Ryssland på den andra sidan. De
tre sistnämnda staterna hade genom den
s. k. Londondeklarationen den 5 sept. 1914
förbundit sig att ej sluta separatfred och
endast gemensamt inleda
fredsunderhandlingar. Genom den ryska revolutionen i
mars 1917 och därefter följande inre
politiska strider förlamades emellertid
Rysslands stridsduglighet, och sedan
bolsjevik-styret i nov. 1917 trätt till makten,
inleddes underhandlingar, som ledde till fred
i Brest-Litovsk 3 mars 1918.
De övriga ententemakterna stodo likväl
orubbade kvar. I England, där Lloyd
George sedan dec. 1916 hade den politiska
ledningen, och i Frankrike, där
Clemen-ceau i nov. 1917 trätt i spetsen för
ministären, undertrycktes med fast hand alla
fredssträvanden. Från Tysklands och dess
bundsförvanters sida förmärktes i stället
trevande försök att ernå en
samförstånds-fred. Detta så mycket- mer som
entente-sidan under 1917 förstärkts med ännu en
rad utomeuropeiska makter, därav en stor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
