Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Öronspottkörtlar ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7181
öronspottkörtlar—Östberg.
7182
buktas och hörseln nedsättes. Besvären
hävas genom luftinblåsning i trumhålan.
Uraktlåtenhet av denna behandling kan
leda till bestående hörselnedsättning.
Stundom uppkommer i samband med »inbuktad
trumhinna» en mellanöreinflammation.
O t o s k 1 e r o’s är en oftast ärftlig
sjukdom, som drabbar innerörats benkapsel
och fixerar hörselbenen så att
ljudledningen försämras. Den träffar båda öronen och
uppenbarar sig först i andra till tredje
decenniet samt är nästan opåverkbar av
nuvarande behandlingsmetoder. Dess
bättre leder den dock aldrig till fullständig
dövhet. Symptomen äro nedsatt hörsel,
öronsus och ibland svindel.
öronspottkörtlar. Se Spottkörtlar!
öronsälar (Ota’ridæ). En fam.
Säl-d j u r, kännetecknad av tydliga ytteröron
samt av att bakbenen kunna sättas
framåt, då ö. röra sig på land, där de leva
under fortplantningstiden. De viktigaste
hithörande arterna äro Sjöbjörn
(Arcto-ce’phalus ursi’nus) och Sjölejon
(Ota’-ria ste’lleri).
örontrumpeten. Detsamma som e u s t
a-chiska röret.
örråg. Råg, som angripits av myceliet
fr. svampen Endoconi’dium temule’ntum.
Förtäring av ö. medför yrselkänsla,
utmattning o. s. v.
örsjö. 1. Socken i Kalmar län (S. Möre
härad). 1 289 inv. (1932). 2. Socken i
Malmöhus län (Vemmenhögs härad). 946
inv. (1932).
örslösa. Socken i Skaraborgs län
(Kållands härad). 749 inv. (1932).
örsted, Hans Christian, f. 1777,
d. 1851. Dansk fysiker, upptäckare av den
elektriska strömmens magnetiska
verkningar.
örsås. Socken i Älvsborgs län (Kinds
härad). 1 081 inv. (1932).
örter. Växter, vars stammar årl. vissna
ned. ö. äro antingen 1-åriga (annue’lla),
2-åriga (bie’nna) el. fleråriga (pere’nna).
De förstnämnda genomlöpa hela sin
utveckling under en vegetationsperiod, hos
de senare leva underjordiska delar
(jord
stammar el. rötter) under två, resp, flera
vegetationsperioder.
örtofta. Socken i Malmöhus län
(Har-jagers härad). 676 inv. (1932).
örtomta. Socken i Östergötlands län
(Bankekinds härad). 1 224 inv. (1932).
örträsk. Socken i Västerbottens län
(Lycksele tingslag). 1 297 inv. (1932).
örtug el. ö r t o g, o r t i g. Fsv.
vikts-mått och medeltida, nordiskt silvermynt.
ösbeger. Se Usbeker!
ösel. (Bet. »ödistriktet»; isl. Eysysla-,
est. Saaremaa). Till Estland hörande ö i
ö. Östersjön, utanför Rigabukten, med
2 710 kvkm dubbelt så stor som Öland, ön
bebos helt och hållet av ester; minnen av
det sv. folkelement, som fanns kvar på
ön ännu på 1700-talet, finnas numera
endast i vissa ortnamn. Omkr. 60 000 inv.
Huvudstad: Arensburg. ö. var sv.
besittning 1645—1721.
ö. S. J. el. ö. S k. J. Förk. för östra
Skånes järnvägar.
ösmo. Socken i Stockholms län (Sotholms
härad). 2 198 inv. (1932).
Össeby-Garn. Socken i Stockholms län
(Vallentuna härad). 1 119 inv. (1932).
össjö. Socken i Kristianstads län (N.
Äsbo härad). 970 inv. (1932).
östad. Socken i Älvsborgs län (Ale
härad). 1 048 inv. (1932).
östanå. Gods i Upplandsdelen av
Stockholms län (Roslags-Kulla socken) med
huvudbyggnad fr. slutet av 1700-talet,
fideikommiss inom släkten Boström.
östbaltisk ras. Ett av R. Nordenstreng
präglat namn på den undersätsiga, blonda,
ljusögda och kortskalliga rasen, vilken
framför allt förekommer i de östbaltiska
länderna, d. v. s. i länderna öster och
sydöst om Östersjön. Jfr
Människoraser!
Östberg. I. Gustaf Fredrik ö., f.
1847, d. 1924. Konservativ politiker och
kommunalman, led. av A. K. 1885—96, F.
K. 1897—1916. ö. tog 1904 initiativet till
bildandet av Allm. Valmansförbundet. II.
Beata Carolina ö., f. 1853, d. 1924.
Framstående operasångerska (sopran), i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
