Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Österrike - Österrike-Ungern - Österrikiska tronföljdskriget - Östersidan - Östersjöavtalen - Östersjökalk - Östersjön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7195
Österrike-Ungern—Östersjön.
7196
båda områden utgjorde det forna österr.
kejsardömets stamländer.
Österrike-Ungern el.
österrikiskungerska monarkien (tysk,
öster-reichisch-Ungarische Monarchie). En 1868
—1918 använd officiell benämning på
förutvarande kejsardömet Österrike, best, av
de båda »rikshälfterna» Österrike och
Ungern. Efter världskrigets för denna
statsbildning olyckliga utgång sprängdes
densamma i okt. och nov. 1918 genom en rad
revolutioner.
Österrikiska tronföljdskriget. Ett krig
1740—1748, vari ett stort antal stater voro
invecklade. Orsak till krigsutbrottet var
bl. a. osäkerheten rörande tronföljden i
Österrike. Efter kejsar Karl VI :s död,
varav flera tronpretendenter sökte begagna sig,
blev det slutliga resultatet, att Frans
Stefan av Lothringen (som tysk-rom. kejsare
Frans I), som var gift med den avlidne
kejsarens dotter Maria Teresia, erkändes
som kejsare, dock först efter österr.
landavträdelser ; viktigast var Schlesiens
avträdande till Preussen, vilken stats andel
i kriget stundom kallas »de schlesiska
krigen» (första schlesiska kriget 1740—42 och
andra 1744—45).
östersidan. Municipalsamhälle i
Göteborgs och Bohus län (Skaftö socken). 183
inv. (1932).
östersjöavtalen. Se Nordsjö- och
östersjöavtalen!
östersjökalk. Ett slags kalksten, som
förekommer som lösa block i morän- och
rullstensavlagringar vid s. Östersjön, och
av drivis transporterats även till
Stockholms skärgård och Uppland. Ö.
härstammar troligen från Östersjöns botten.
Östersjön. Gränser och
indelning. ö. är ett bihav till Atlantiska
havet och begränsas av Europas fastland,
Skandinaviska halvön, Danska öarna och
Jylland. Genom de tre sunden Öresund,
Stora Belt och Lilla Belt står ö. i
förbindelse med Kattegatt och därigenom ytterst
med Atlanten. Genom den förträngning,
vars huvuddel kallas Alands hav, avgränsas
n. ö. som ett särskilt bäcken, kallat
Bott
niska viken. Som ett annat bäcken av Ö.
kan man betrakta Finska viken i ö.
Ytinnehåll. ö:s hela yta uppgår till
407 000 kvkm, d. v. s. ngt mindre än
Sveriges yta. Härav falla omkr. 117 000 kvkm
på Bottniska viken och omkr. 30 000 kvkm
på Finska viken. Ö:s längd, räknad
utefter mittlinjen, uppgår till omkr. 1 750 km,
dess största bredd till omkr. 300 km.
Djupförhållanden. I s. ö. delas
Ö. genom Gotland och de bankar, som
bilda denna ös fortsättning, i ett östligt och
ett västligt bäcken. I mitten av det v.
bäckenet är djupet 100—200 m, med ett
djupare parti mellan Gotska Sandön och
Landsort, där man mätt 473 m. Det ö.
bäckenets djupaste ställe (249 m) ligger ö.
om Gotland. Alands hav med Södra
Hvarken har ett maximidjup av 301 m; i
Bottniska viken har man konstaterat 254 m:s
djup.
Isförhållanden. I n. är ö.
regelbundet isbelagd varje år. Haparandas hamn
är sålunda spärrad av is fr. slutet av okt.
till början av juni. Under det att Bottniska
viken i regel är istäckt fr. kust till kust,
är det längre söderut så gott som alltid
öppet mitt ute på havet. Med hjälp av
isbrytare kan man vanl. uppehålla
förbindelse mellan Stockholm och den fin. kusten
hela vintrarna igenom. Ngn gång
förekommer farbar is mellan Gotland och sv.
fastlandet.
Salthalt. Ju längre inåt Ö. man
kommer, desto mera sjunker salthalten. I
Öresund är den 1 o/O) vid Bornholm 0,8 %, i
Danzigbukten 0,7 o/o och vid inloppet till
Finska viken föga över 0,5 %. I s.
Bottniska viken innehåller ytvattnet 0,5 »/o,
bottenvattnet 0,6 % salt, och i n. Bottniska
viken har salthalten sjunkit till 0,2 o/o.
Vattnets rörelser. Tidvattnet gör
sig så gott som ej alls märkbart i Ö. Vida
större inflytande på vattenytans höjdläge
utöva luftryck och vindar. Den av dylika
faktorer framkallade skillnaden mellan
högvatten och lågvatten kan uppgå till 1
m el. i undantagsfall mera. Kraftigast
utpräglad är denna nivåskillnad i Bottniska
viken och särskilt längst in i Finska
viken, där några ggr ett vattenstånd ända
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
