Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bellis ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
625
Be’llis—Bellman.
626
GIOVANNI BELLINI. Självporträtt.
målare, som i stora figurrika,
kulturhistoriskt intressanta kompositioner skildrat
venetianskt liv. 3. G i o v a n n i B., f. omkr.
1430, d. 1516. Den förres broder, målare
särsk. av altartavlor och porträtt, den
ve-netianska målarskolans första stora
mästare. Hans arbeten präglas av en rik och
stämningsmättad kolorit och en lugn,
harmonisk form. II. V i n c e n z o, B.,
f. 1801, d. 1835. It. operakompositör, vars
smekande melodier ställa honom i
jämnbredd med Rossini, utan att han dock
uppnår dennes betydelse. Bl. B:s verk märkes
främst Norma (1831, Sthlm 1841).
Be’llis. Växtsläkte, (fam. Compo’sitce). I
s. Sverige vild och i övrigt odlad finnes
B. pere’nnis (Tusenskön a) med gula
diskblommor och vita 1. röda, ofta
»dubbla» kantblommor.
Belli’t (lat. te’Uum = krig). Se
Sprängämnen!
Bell-Lancasterska undervisningsmetoden.
Se Bell, Växelundervisning!
Bellman. Sv. släkt, invandrad fr.
Tyskland omkr. 1660. Dess siste manlige
medlem var Seraf Konstantin B. (f. 1819, d.
1904 i Finland). 1. Martin Kasten
B., d. 1685. Den förste svenske
medlemmen av släkten, skräddarmästare,
inflyttad fr. Tyskland. 2. Johan Arndt B.,
f. 1664, d. 1709. Den förres son, musiker
och professor i rom. vältalighet och poesi i
Uppsala. 3. J o h a n Arndt B., f. 1707,
d. 1765. Den förres son, ämbetsman i
Stockholm. 4. Carl Michael B., f. 1740,
d. 1795. Den förres son, 1700-talets störste
sv. skald. Han var född i Stockholm,
åtnjöt enskild undervisning, studerade en
kort tid i Uppsala, tjänstgjorde i åtskilliga
ämbetsverk i Stockholm, understöddes av
Gustav III, men skötte ej sina
befattningar och dog i fattigdom. Det oförgängliga
i B:s diktning är humorn, ofta grovkornig
men ännu oftare glittrande lättsinnig och
bemängd med äkta medkänsla (Tegnér:
»en sorg i rosenrött»). Den karolinska
tidens burleska och rokokons skälmska,
ibland vemodiga behag brytas i hans
diktning, men samtidigt är han, jämte Linné,
1700-talets store realist, en skarp
iakttagare med förmåga att förläna den
vardagliga detaljen liv och rörelse. Musiken, som
B. satte till sina dikter, är mindre originell
men har i några av de bästa
sammansmält med orden till ett helt. B:s
viktigaste verk äro följande: översättningar
av tyska psalmer m. fl. andra religiösa,
moraliska och satiriska dikter (1755—61),
Handlingar rörande Bacchi Ordens
kapitel, Zions högtid (utg. 1787), Fredmans
epistlar (utg. 1790), Fredmans sånger (utg.
1791), Fredmans testamente, en långt
efter skaldens död utg. samling av hans
vittra kvarlåtenskap. Bellmans samlade
skrifter i en modern, mönstergill upplaga
äro under utgivning av Bellmanssällskapel
på Alb. Bonniers förlag. Litf.: G.
Ljunggren: Bellman och Fredmans epistlar
(1867). J. Flodmark: Bellmansmelodiernas
ursprung (1882). A. Björkman:
Bellmans-forskning (1892). N. Erdmann: C. M.
Bellman, en kultur- och karaktärsbild från
1700-talet (1899). O. Levertin: En Bell-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
