Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Belio ... - Benares
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
631
Bemba-sjön—Benckendorff.
632
Bemba-sjön. Se Bangveolo!
Be’mbo, Pie tro, f. 1470, d. 1547. It.
renässansskald, förf, av en berömd poetik.
Ben. De hårda, av benvävnad bestående
skelettdelarna hos ryggradsdjuren. B. kan
också finnas i andra organ, så t. ex. i huden
hos fiskar m. fl. djur (»hudskelett»).
Ytterst beklädes benet av en tunn hinna,
benhinna 1. periost. Benet är i de
yttre skikten hårt och kompakt, längre in
av svampaktigt utseende och bestående av
med varandra förbundna benbalkar, som
omsluta benmärgen. De långa benens
mittstycken äro ihåliga och fyllda av
benmärgen, som tidigast är röd men sedan
antar en gul färg. Benvävnaden genomdrages
av talrika kanaler, i vilka blodkärl och
nerver löpa. I koncentriska cirklar omkring
dessa ligga
bencellerna inneslutna i
håligheter, s. k.
benlakuner, som äro
förbundna med
varandra genom fina
kanaler.
Mellansub-stansen (se I n t e
r-c e 1 1 u 1 a r s u
b-stans!) är starkt
impregnerad med
kalciumfosfat och
karbonat, vilket
förlänar benet dess
hårdhet.
Ben (hebr.). Bet. son av.
Bena’res. 1. Britt, lydstat i n. ö. Britt.
Indien, ngt mindre än Blekinge. 363 000
inv. (1921). 2. Stad i n. Britt. Indien
(United Provinces), belägen vid Ganges,
hinduernas heligaste och mest besökta
vallfartsort, med omkr. 1 500 hinduiska
tempel, 270 moskéer och ett universitet,
medelpunkten för hinduiskt kulturliv,
därjämte betydande fabriksstad (bomull, ylle,
silke, guldsmedsarbeten) och järnvägsknut.
198 000 inv. (1921). Se bild!
Benaska. Vid förbränning av ben
erhållen aska, som huvudsakligen innehåller
kalciumfosfat. Den användes vid glas- och
TVÄRSNITT AV BEN.
porslinstillverkningen, som gödningsmedel
m. m.
Benave’nte y Martinez, J a c i n t o,
f. 1866. Sp. dramatisk förf, av en
betydande mängd skådespel av för det
mesta filosofiskt-satiriskt, fantastiskt och
samhällskritiskt
innehåll. Nobelpristagare i litteratur
1922. Till sv. äro
övers.: De skapade
intressena (1922),
uppförd i
Stockholm under titeln
Marionetterna 1926,
Mors rival (1922),
uppförd i
Stockholm 1924.
Benbreccia [-bre’ttja]. Bergart 1.
jordblandning, vari ben ingår. B. finnes
vanligen i bengrottor, som i förhistorisk
tid varit bebodda, och benen utgöra rester
av de forna invånarnas måltider. Jfr
Bengrottor!
Benbrott 1. fraktur. B. förorsakas av
slag, stötar 1. böjning över
hållfasthets-gränsen. I lindrigaste fall uppstår endast
en spricka, f i s s u’r, i svårare ett verkligt
brott. Detta kan vara e n k e 11 b. 1.
komplicerat b. I senare fallet ha
mjukdelarna kring brottet sönderslitits, så att
benstumparna uttränga genom huden. I
detta fall kompliceras ofta läkningen genom
infektion. — Vid behandlingen av b. måste
benändarna först reponeras, d. v. s. bringas
i sitt rätta läge, vilket kontrolleras med
röntgen, och därefter fixeras i detta läge
medels stödjeförband (gips 1. skenor).
Benckendorff. Brandenburgsk-livländsk
släkt. 1. Alexander von B., f. 1783,
d. 1844. Rysk general, som deltog i krigen
mot Napoleon 1813—14, undertryckte
de-kabristupproret 1825 och skapade
Rysslands hemliga polisväsen. 2. Alexander
von B., f. 1849, d. 1917. Brorson till den
förre, rysk diplomat, som bl. a. medverkat
till den rysk-engelska överenskommelsen
1907 och främjat ententens
sammanhållning före 1914.
J. BENA VENTE.
Fotografi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
