Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Benson ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
645
Benzelstierna—Be’rberis.
646
ERIK BENZEL1US D. Y.
Målning.
verksam inom en mängd olika vetenskaper,
gynnare av U. U. B., som han skaffade
omkr. 3 300 band, stiftare av vårt första
lärda sällskap, Colle’gium Curioso’rum
1710, sedermera Vetenskaps-Societeten
1719, led. av Vet. ak. Han var g. m. Em.
Swedenborgs syster Anna. 3. Jakob B.,
f. 1683, d. 1747. Den förres broder,
professor i teologi i Lund, ärkebiskop. 4.
Henrik B., f. 1689, d. 1758. Den förres broder,
professor i österländska språk i Lund,
ärkebiskop. Han tillfångatogs jämte Karl
XII under »kalabaliken i Bender»,
återkom hem efter vidsträckta resor i Främre
Asien och Egypten, varefter han blev
professor och ärkebiskop. 5. Karl Jesper
B., f. 1714, d. 1793. Son till B. 2, professor
i teologi i Lund, biskop i Strängnäs och
Lund. Jfr Benzelstierna!
Benzelstierna. Sv. adlig ätt fr. 1719, en
gren av släkten Benzelius, utgången på
manssidan 1880. 1. Gustav B., f. 1687, d.
1746. Son till Erik Benzelius d. ä., kungl.
bibliotekarie och framstående boksamlare.
2. Lars B., f. 1719, d. 1800. Den förres
brorson, professor i grekiska i Uppsala,
biskop i Västerås. Jfr Benzelius!
Be’ograd. Serb, namnform för
Belgrad.
Beo’tien. Se Boiotien!
P. J. DE BÉRANGER.
Litografi.
Be’owulf. En anglosachsisk dikt fr.
700-talet e. Kr., som uppkallats efter hjälten
däri, B., av somliga ansedd ss. ytterst
härstammande fr. Danmark 1. Sverige. Dess
innehåll har blivit föremål för en mängd
olika tydningar, och litt. om B. är
synnerligen omfångsrik. Sv. övers, av R. Wickberg
(1914).
Béranger [berahsje’], PierreJean de,
f. 1780, d. 1857. Fransk skald och förf, av
bl. a. satiriska visor,
vari han hånade
monarkien, adeln och
prästväldet, varför
han av
myndigheterna förföljdes. B.
var en av sin
samtids mest
beundrade diktare.
Berar. Se
Centralprovinserna och B
e-r a rl
Be’rber. Det allm. europ. namnet på
ättlingarna av den hamitiska befolkning, som
före arabernas invandring bodde i n.
Afrika fr. Libyen i ö. till Atlanten i v. och i
s. ned till Sudan. Även Kanarieöarna
beboddes fordom av berber (guancherna).
Litt.: E. Westermarck: Sex år i Marocko
(1918).
Be’rbera. Huvudstad i Somaliland i Britt.
Öst-Afrika vid Adenviken, utgångspunkt
för karavan- och automobilvägar inåt
landet. Mellan 15 000 och (under
marknadstiden) 30 000 inv. (1929).
Be’rberhästar. Benämning på en ädel
hästras från Nord-Afrika, antagligen med
urhem på Pyreneiska halvön. Den spanska
och engelska fullblodshästen härstammar
fr. b.
Berberi’et. Föråldrat namn på de av
berber bebodda länderna Algeriet, Marokko,
Tripolis och Tunis, d. v. s. B a r b a r e s
k-staterna.
Be’rberis. Växtsläkte (fam.
Berberida’-ceoe) aV vilket i Sverige förekommer B.
vul-ga’ris (Berberisbuske 1. Surtorn).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
