Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bergkristall ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
661
Bergmannrör—Bergolja.
662
BO BERGMAN.
Fotografi.
ningsfulla diktning
präglas av en
resignerad pessimistisk,
stundom ironisk
grundton
(diktsamlingarna Marionetterna, 1903, En
människa, 1908,
Elden, 1917, Livets
ögon, 1922 och Trots
allt, 1931;
novellsamlingarna Drömmen 1904, Skeppet
1915 och Min vän haronen, 1927). Led. av
Sv. ak. V. Anders Erik Daniel B.,
f. 1869. Tidningsman och förf. (sign. Dan)
av en mängd humoristiska småberättelser
ur vardagslivet. VI. Gustaf B., f. 1880.
Regissör, 1925—29 anställd vid Kgl.
teatern i Stockholm, g. m. operasångerskan
Kerstin Thorborg. VII. Carl Gun nar B,,
f. 1881. Professor i romersk rätt och
rättshistoria i Lund sedan 1912. VIII.
Hjalmar Fredr. Elgerus B., f. 1883, d.
1931. Förf. B:s skildringar, till vilka han
ofta hämtat motiv ur småstadslivet och
från Bergslagen i äldre tider, präglas
av en realistisk och humoristisk
berättarteknik men också av en stark, skapande
fantasi och en stundom grotesk överdrift.
Som dramatiker har han frambragt flera
HJALMAR BERGMAN.
Fotografi.
populära och gärna
spelade stycken, t.
ex. Swedenhjelms
(1925). Bland hans
romaner märkas
Hans nåds
testamente (1909),
Mar-kurells i Wadköping
(1919, även
dramatiserad), Jonas och
Helen (1926) och
Clownen Jac (1930).
Bergmannrör. Böjliga rör för
skyddande av elektriska ledningar, tillverkade av
tunn, blyöverdragen järnplåt och inklädda
med isolerande tunn papp.
Bergmark, Gustaf, f. 1881. Professor
i pediatrik och praktisk medicin i Uppsala
1916, i praktisk medicin sedan 1921.
Bergmjöl. Se Kiselgur!
Bergmästare. Se Bergsstaten!
Bergner, Elisabeth, f. 1900. Tysk
skådespelerska.
Bergolja 1. p e t r oT e u m, n a f t a. Namn
på en i de övre jordlagren mångenstädes
förekommande brännbar olja. Den råa
oljan är gulbrun till svart till färgen och
utgöres av en blandning av ett stort antal
olika organiska föreningar, varav flera
både fasta och gasformiga. Som sådan har
oljan ingen större användning, utan den
måste först genomgå en del
reningsprocesser. Härvid erhållas viktiga lys-,
driv-och smörjoljor. Bergolja erhålles vanligen
genom djupborrning och uppumpning. De
viktigaste fyndorterna ligga i U. S. A.,
Mexico, Ryssland, Polen och Galizien, på
ön Sachalin, i Holl. och Britt. Indien samt
i Persien. B. har antagligen bildats genom
omvandling av i havsavlagringar
inbäddade lämningar av lägre djur- och
växt-organismer. I kemiskt hänseende utgöres
bergoljan till övervägande mängd av
mättade kolväten. Men även omättade
kolväten såväl som syre- och svavelföreningar
förekomma. Genom destillering uppdelas
b. vanligen först i följande fraktioner:
råbensin, petroleumnafta 1.
lättolja, som destillera under 150°, lys- och
brännoljor, som destillera mellan 150°
och 300°, m e 11 anol j o r samt de över
350° destillerande smörjoljorna.
Återstoden i destillationspannorna går
under namnet oljeresiduum,
petroleumasfalt, petroleumbeck m.
m. Dessa huvudfraktioner uppdelas sedan
vidare i underavdelningar. Ur dessa
erhållas sedan efter raffinering med syror och
baser bl. a. följande produkter: 1)
Petroleumeter 1. gasolin, som kokar
mellan 40°—70°, spec. v. mellan 0,65—0,81,
och som mest användes som lösnings- och
rengöringsmedel. 2) Bensin, lätt och
tung, som kokar mellan 60°—140°, spec.
v. omkr. 0,70, viktigt motorbränsle. 3)
L i g r o i’n, som kokar mellan 100°—180°,
spec. v. omkr. 0,80, lösningsmedel för
fet-ter och fernissor. 4) Fotogen, en
färglös 1. svagt gulaktig, egendomligt luktande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
