Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B. U. J. ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1035
B. U. J.—Bulb.
1036
B. U. J. Förk. för Borå s—U 1 r i c
e-hamns Järnväg.
Buk. 1. Inom fysiken benämning på de
ställen av en vibrerande (svängande) kropp,
t. ex. en sträng eller luftpelaren i en pipa,
där vibrationerna äro starkast. 2. Inom
anatomien bet. för den del av bålen, som
innesluter bukhålan.
Bu’karest (rum. Bucure’sti). Rumäniens
huvudstad, belägen på den fruktbara
Vala-kiska kulturslätten, centrum för
Rumäniens ekonomiska liv, med stor trä-,
petroleum- och spannmålshandel. B. var under
medeltiden de valakiska furstarnas
residens och blev 1862 Rumäniens huvudstad.
B. var besatt av tyskarna under
världskriget 1916—18. 890 000 inv. (1928), varav
20 % judar.
Buke’falos (lat. Buce’phalus av grek, bus
= oxe och kefale’ = huvud). Namn på
Alexander den stores livhäst. I bildlig
bemärkelse benämning för ståtlig, eldig
springare.
Bukhinna. Den hinna, som bekläder
insidan av bukhålan och de flesta av dess
organ. — Bukhinneinflammation
1. periton i’t, en i akut form mycket
farlig sjukdom, synnerligen ofta utgående
från blindtarmsinflammation. Den
farligaste formen orsakas av streptokocker.
Som kronisk är den mindre farlig.
Symtomen äro feber, smärta och stark ömhet å
buken, kräkningar, diarré eller
förstoppning. Den akuta formen måste behandlas
med operation, varvid största skyndsamhet
är av nöden. För att lindra smärtorna
under forslingen till sjukhus kan isblåsa
användas. Den kroniska b. är ofta av
tuberkulos natur.
Bukhåla. Den hålighet i
människokroppen, som begränsas av mellangärdet,
länd-kotorna och deras muskler, bäckenet och
bukmusklerna och som innehåller
magsäcken, levern, mjälten, bukspottkörteln,
tarmarna samt njurarna. Inälvorna och
bukhålans vägg beklädas av bukhinnan.
Bukkenfjord. Se Boknfjord!
Buko’lisk (grek. bukoliko’s). Bet.
tillhörande herdelivet 1. herdedikten.
BukovFna. Ett landskap i Rumänien,
beläget på Karpaternas ö. sluttning, ett
utpräglat jordbruksland med majsodling och
svinavel. B. var förr ett av Österrikes
kron-länder, under hela världskriget
krigsskådeplats, 1919 tilldelat Rumänien.
Befolkningen utgöres av 38 % rutener, 34 %
rumäner, 21 % tyskar, resten polacker,
magya-rer och judar, tillsammans omkr. 800 000
personer.
Buko’wski, H en ryk Mi c hal A., f.
1839, d. 1900. Polsk konsthandlare, som
1864 i Stockholm öppnade en konst- och
antikvitetshandel, numera a. b. H.
Bukow-skis konsthandel.
Bukspottkörtel (Pa’ncreas). Långsträckt
körtel, liggande bakom magsäcken och
genom den s. k. Wirsungs gång mynnande i
tolvfingertarmen. B. avsöndrar tre för
matsmältningen viktiga enzym: trypsi’n
(ägg-vitespjälkande), steapsi’n (fettspjälkande)
samt diasta’s, som överför stärkelse till
druvsocker. Dessutom har b. en inre
sekre-torisk funktion, i det att den avsöndrar till
blodet direkt insuli’n, en substans, som
möjliggör sockrets utnyttjande i kroppen.
Otillfredsställande avsöndring av insulin
medför sockersjuka (Diabe’tes mel-
Buksvampar (Gastei’omyce’tes). En till
basidiomyceterna hörande
svampgrupp. Fruktkroppen är åtminstone som
ung sluten. Den består av ett yttre
väggskikt (p e r i d i u m), som omsluter den
inre sporbildande vävnaden (g 1 e b a) och
som öppnar sig när sporerna äro
mogna. Flere b. äro underjordiska. Till
b. höra bl. a. Röksvampar,
Stinksvampar, Jordstjärnor och
Rottryfflar.
Buktalare. En person, som äger förmåga
att ge sin röst en sådan klangfärg, att den
tyckes komma långt bort ifrån. Buktaleri
förekom redan under antiken.
Bulb (lat. bu’lbus = lök). 1. Inom
anatomien benämning på organ 1. organdelar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
