- Project Runeberg -  Åhlén & söners uppslagsbok / II. Banko-Calas /
1071-1072

(1931-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bältespännare ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1071

Bä’rwalde—Bö’cklin.

1072

Bä’rwalde. Stad i Tyskland i ö. Preussen
(prov. Brandenburg), där 1631 det fördrag
slöts mellan Sverige och Frankrike, som
inledde dessa båda staters samverkan
under 30-åriga kriget. Omkr. 3 000 inv.

Bäsingen. Sjö i s. ö. Dalarna (Folkärna
socken), egentl. en utvidgning av Dalälven,
67 m. ö. h., 14 kvkm.

Bäve. Socken i Göteborgs och Bohus län
(Lane härad). 1 613 inv. (1931).

Bäver (Ca’stor fi’ber). 1. Stor gnagare,
(fam. Bävrar). Kroppens längd är omkr.
75 cm. Benen äro korta och kraftiga,
fram-fötterna ha starka grävklor och
bakföt-terna simhud. Svansen är platt, omkr. 13
cm bred, 30 cm lång och beklädd med fjäll.
Den användes vid simningen. B. simmar

BÄVER.

Fotografi.

och dyker utmärkt. Den lever av
växtämnen, helst bark. Dess bo är kupolformat,
1—1 1/2 m högt och försett med en lång
gång, som utmynnar under vattnet. Det
uppföres av stockar och grenar samt tätas
med jord och torv. För att reglera
vattenståndet så att ingången till boet ej
kommer över vattnet, bygger b. även dammar
av stockar och jord. För vintern uppstaplas
invid hyddan förråd av barkbärande grenar
och kvistar. En bäverfamilj består vanl. av
en fullvuxen hona och hane samt årets och
fjolårets ungar. Dessa födas på våren eller
försommaren, vanligen omkr. 4—6 i var
kull. — Bävern var förr vanlig i nästan
hela Europa, men har varit föremål för en
hänsynslös jakt dels för skinnets skull,
dels för den s. k. b ä v e r g ä 11 e n, en

brunaktig, mjuk massa, som avsöndras av
ett par körtlar bredvid könsorganen och
som förr användes i medicinen. Den är
därför nu mycket sällsynt. I Sverige har den
varit helt utrotad men inplanterades åter
år 1922 i Jämtland och sedan även i ett par
andra landskap. I Norge förekommer den
ännu här och där. I Sibirien och
Nord-Amerika, särskilt i Canada, är den
vanligare. —Den amerikanska b. räknas
ibland som särskild art (C. canade’nsis). •—
Bäverskinn räknas till de hållbaraste
slagen av pälsverk, särskilt vinterskinnen.
Sommarskinnen äro av sämre kvalitet. —
Om b:s förekomst i forna tider vittna
talrika gamla ortnamn i olika språk. Se B i u r
och sv. ortnamn på Bjur-!

Bävergäll (äldre tysk. Geil = testikel).
Se B ä v e r !

Bäverpälsen. Lustspel av G. Hauptmann,
uppfört i Stockholm första gången 1902.

Bö’cklin, Arnold, f. 1827, d. 1901.
Schweiz.-tysk målare. B:s konst
framställer med förkärlek ideella naturbilder,
livade av mytologiska och symboliska figurer
och präglade av en frodigt fabulerande

A. BÖCKLIN. Självporträtt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Apr 28 00:44:13 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/asupps/2/0284.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free