- Project Runeberg -  Åhlén & söners uppslagsbok / III. Calceolaria-Dyn /
1399-1400

(1931-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Danmark - Dannebrog - Danneman - Dannemora - Dannemora gruvor - Dannemora—Hargs järnväg (D. H. J.) - Dannemoraverken - Dannevirke - Dannike - Dannäs - Dans

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1399

Danmark—Dans.

1400

Danmark. 1. D. 1. D an a h olmen. En
liten holme vid inloppet till Göteborg
(öckerö socken), där fordom de tre nord,
rikenas gränser möttes. 2. Socken i
Uppsala län (Vaksala härad). 1 199 inv. (1931).

Da’nnebrog. 1. Se Danebrog! 2. En
daglig liberal tidn. i Köpenhamn 1892—
1910.

Danneman (fsv. danne — dugande,
duktig, driftig). Bet. en duktig, redbar man.
Ett fordom vanligt, numera obrukligt ord.

Dannemora. Socken i Uppsala län (Olands
härad). 1 184 inv. (1931).

Dannemora gruvor. Gruvfält i Uppsala
län (Dannemora och Films socknar),
bearbetat sedan 1400-talet. Den årliga
malmbrytningen uppgår till omkr. 60 000 ton
järn- och zinkmalm. D. g. ägas av
»Dannemora gruvintressenter»: Gimo-österby
Bruks a. b., Stora Kopparbergs Bergslags
a. b., Hargs bruk, Ljusne-Voxna a. b.
och a. b. Iggesunds Bruk.

Dannemora—Hargs järnväg (D. H. J.).
Smalspårig järnv. (0,891 m), 55,2 km lång,
fr. Dannemora jst. vid U. G. J. till
Hargs-hamn vid Bottniska viken, innefattande
bibanorna Knaby—Ramhäll (8 km), Risinge
—Norrvällen (8,2 km) och
Norrmon—Löv-stabruk (29 km). Den öppnades för trafik
1878.

Dannemoraverken. Ett gemensamt namn
på de järnverk, som ägas av »Dannemora
gruvintressenter» och som förädla
järnmalm från Dannemoragruvorna. Verken,
som bestå av masugnar vid Gimo, olika
järnverk och mekaniska verkstäder vid
Österby samt lancashiresmedja i Carlholm,
samtliga i Uppsala län, tillhöra
Gimo—österby Bruks a.b., som utarrenderar dem
till Svenska Handelsbankens
Brukskon-cern. Jfr Fagersta Bruks a.b. och
Brukskoncernens
Försäljnings a. b.

Dannevirke. Se Danevirke!

Dannike. Socken i Älvsborgs län (Kinds
härad). 625 inv. (1931).

Dannäs. Socken i Jönköping län (Västbo
härad). 505 inv. (1931).

Dans kallas en serie av mer eller mindre
rytmiska rörelser ss. uttryck för olika
känslor. Dansen är känd av alla folk och är
lika gammal som människosläktet. Den
urspr. dansen har starka anknytningar till
de religiösa föreställningarna och
förekommer inom primitiva religioner såsom en
del av ritualen vid olika slags fester, t. ex.
fruktbarhetsdans, jakt- och stridsdanser,
sorgedanser m. fl. Under utvecklingens
gång förflyktigas ofta dansens religiösa
innehåll, och den förändras till en tom
ceremoni. Under antiken skilde man mellan
helig och profan dans. I vår tid delar man
dansen i konstnärlig dans och
sällskapsdans. Till den senare kategorien räknas
national danser na, ss. spanjorernas
fan-dango, italienarnas tarantella, ungrarnas
csärdäs, mazurkan, varsoviennen etc. Olika
modedanser behärska periodvis den
allmänna sällskapsdansen, ss. under de senare
årtiondena valsen och en rad från Amerika
stammande danser (two-step, one-step,
fox-trot, jazz, tango, charleston m. fl.), mer el.
mindre kortlivade.

Via grekernas kördans och romarnas
pantomimiska dans samt renässansens
hovdanser vann dansen på 1600-talet insteg
inom opera och teater, dels som
inlagda »ackompanjerande» nummer, dels som
självständiga haletter. Baletten var
ur-ursprungligen ett slags festspel, avsedd att
hylla främst furstliga personer; ofta
uppträdde de höga herrskapen själva. Ämnena
voro mytologiska eller klassiska. Någon
tidstrohet eftersträvades ej. I Sverige äro
drottning Kristinas baletter mest kända
(ss. »Den fångne Cupido» och »Parnassus
triumphans», förf, av Stiernhielm). Mot
den italiensk-franska balettraditionen
uppträdde på 1770-talet balettmästaren
Noverre, som ivrade för »den rena
pantomimen», utan recitation o. d. Han räknas
som den klassiska balettens fader. Denna
(även kallad tåspetsbaletten) härskade
under hela 1800-talet (företrädd i
Köpenhamn av balettmästaren Bournonville,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Apr 28 00:44:40 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/asupps/3/0168.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free