Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Degoutte ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1433
Deka’d—Deko’r.
1434
garna i det ryska militärupproret i dec.
månad 1825, vilket avsåg att framtvinga
en fri författning.
Deka’d (fransk, décade av grek. de’ka
= tio). Bet. tiotal; årtionde,
tiodagars-veckan i det forntida Grekland och under
franska revolutionen.
Dekada’ns (fransk, décadence av lat.
de = ned och ca’dere = falla). Bet. förfall,
försämring, urartning.
Dekade’nter (fransk, décadence =
förfall). Namn på en litt.-konstnärlig
riktning i Frankrike i slutet på 1800-talet, en
reaktion mot naturalismen. Den skildrade
företrädesvis det sjukliga och förkonstlade
i livet. Ur denna riktning utvecklades
symbolismen.
Dekalo’gen (grek. de’ka = tio och lo’gos
= ord). Inom teologien benämning på tio
Guds bud.
Dekan. Se Deccan!
Deka’n 1. d e c a’n u s (lat. de’cem = tio).
Hos romarna titel på tillsyningsmannen
över ett tältlag på tio man; numera titel
på den professor, som är ordf, inom en
fakultet el. fakultetssektion vid ett
universitet.
Dekante’ra (lat. de = från och grek.
kanto’s = vinkel). Skilja en vätska från
dess bottensats genom att antingen
försiktigt luta på kärlet och avhälla vätskan el.
låta densamma avrinna genom en hävert.
Dekapitatio’n (fransk, décapitation av
lat. de = av och ca’put = huvud). Bet.
halshuggning. Term som inom medicinen
bet. förlossning under tillspillogivande av
fostret (vanl. under huvudets avskiljande)
för att därigenom rädda moderns liv. —
D e k a p i t e’r ing, valmanöver som
utesluter ett partis främste kandidat. — D
e-k a p i t e’r a, halshugga, verkställa
deka-pitation.
Dekapo’der (grek. de’ka — tio och pus
= fot). Se Tiofotingar!
De’kker, Eduard D o u w e s, f. 1820,
d. 1887. Holl. förf., bekant för sin under
märket Multatuli skrivna och mot den
holl. förvaltningens utsugning av
befolkningen på Java riktade roman Max
Have-laar (1860, övers, till sv. 1902).
Deklamatio’n (lat. declama’re = häftigt
ropa, öva sig att tala). Konstnärlig
uppläsning av ett diktverk. — D e kl a m
a-t o’r i s k, hänförande sig till d.;
högtravande.
Deklaratio’n (lat. declara’re = förklara,
redogöra). Bet. i allm. förklaring. 1.
Kungörelse. 2. Uppgifter på varor vid
förtull-ning. 3. Uppgifter om inkomster för
beskattning. 4. Inom folkrätten en
offentliggjord överenskommelse mellan två el.
flera stater.
Deklinatio’n (lat. declina’re = luta,
böja, härleda). 1. Inom språkvetenskapen
subst. och adj. böjning medels ändelser. 2.
Inom fysiken kompassnålens vågräta
avvikelse från nord-sydlinjen. D., som även
kallas missvisning, beror bl. a. på
att nålen pekar mot den magnetiska
polen och ej mot den geografiska. D. mätes i
grader, min., sek. och kan vara östlig 1.
västlig. Linjer, som sammanbinda orter
med samma d., kallas i s o g o’n e r.
Dekli-nationen är underkastad dels större
se-kulära variationer, som bero på en
förflyttning av den magnetiska polen, dels
dagliga dylika, beroende på s. k.
magnetiska oväder. F. n. minskas d. i Sverige
med omkr. 7 min. årligen. — D e kl i
nation s n ål el. d e k 1 i n a t o’r i u m,
kompass som användes för bestämning av
missvisningen.
Dekline’ra (lat. declina’re = vika av).
Bet. inom grammatiken böja; om
himlakroppar vika av; i allmänhet gå tillbaka,
förfalla.
Deko’kt (lat. deco’ctum = ngt
uppkokat). En vattenlösning av de lösliga
beståndsdelarna i en drog, erhållen genom
att densamma kokats med vattnet.
Dekollete’rad (fransk, décolleté av
nekande de och collet = krage). Bet. utan
krage, urringad.
Deko’r. Se Dekoration!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
