Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Delsbo ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1447
Delsbo—Demimonde.
1448
d arsporre), förekommer som
åkerogräs i s. och mell. Sverige, och ett par
andra odlas som prydnadsväxter. Arterna
av d. äro giftiga och innehålla flera olika
alkaloider.
Delsbo. 1. Tingslag i Gävleborgs län. 2.
Socken i D. 1. 5 607 inv. (1931). — D e 1
s-bostintan, se Blumenthal!
DeTta (grek, bokstaven de’lta, j el. §).
Inom geografien och geologien benämn, på
ett landområde, som vid mynningen av en
del floder bildas därigenom, att det slam,
floden för med sig, där upplagras. D.
förekommer vid floden Nilen, vars trekantiga
d., liknande den grek, bokstaven J, givit
upphov åt namnet, samt vid Rhen, Rhöne,
Po, Donau, Ganges, Mississippi m. fl. I
Sverige finnas mindre deltabildningar t. ex.
vid Lilla Luleälvs utflöde i sjön Saggat
vid Kvikkjokk.
De’ltametall. Legering av koppar och
zink samt små mängder järn, bly och
mangan. D. användes som ersättning för
fosforbrons och är betydligt billigare.
De’ltamuskeln. Den tjocka, starka
muskel, som vid sammandragning lyfter armen
utåt. D. ger skuldrans yttre dess
avrund-ning och har fått sitt namn på grund av
sin likhet i formen med ett grek, delta (j).
DeTta-strålar 1. § - s t r å 1 a r. Se K
a-tods trålar!
Delusio’n (lat. delu’dere = gäcka). Bet.
gäckeri.
De löjliga preciö’serna (fransk. Les
pré-cieuses ridicriles). Lustspel av J. B.
Mo-liére, uppfört i Stockholm första gången
1768.
Demagog [-å’g] (grek. de’mos = folk och
agogo’s=ledare). Bet. folkledare. 1. Under
antiken en person, som genom sitt
personliga anseende och politiska inflytande var
folkets ledare i kampen mot aristokratien,
t. ex. Perikles i Aten och folktribunerna i
Rom. I urspr. bemärkelse har ordet ingen
nedsättande bibetydelse. 2. I nutida
mening en politisk lycksökare, som söker få
folket med sig genom, att smickra massans
49 — Åhlén & Söners Uppslagsbok.
lägre instinkter, en folkuppviglare. —
Derna g o g i’, maktutövning av demagoger,
politik grundad på uppvigling av en större
el. mindre skara människor.
Démarche [dema’rsj] (fransk.). Bet. steg,
åtgärd.
Demarkatio’nslinje (fransk, démarcation
— gräns). 1. Den gränslinje, som under ett
vapenstillestånd ingen av de stridande får
överskrida. 2. I geografiens historia den
av påven fastställda gränslinjen mellan de
sp. och portug. besittningarna på
1500-talet.
Demaske’ra (fransk, de = från och
masque = mask). Bet. avslöja, ta masken
av ngn.
Demave’nd. En slocknad vulkan, högsta
toppen av Elbursbergen i n. Persien, 5 670
m. ö. h., med evig snö på de högsta
partierna och flera glaciärer.
De’mens (lat. de = från och mens =
förnuft) 1. dem e’n s. Genom sinnessjukdom
förvärvad (ej medfödd)
intelligensnedsätt-ning; särskilt svårare sådan (till graden
motsvarande imbecillitet 1. idioti). Jfr
Intelligens!
Demente’ra (lat. de = från och menti’ri
= ljuga). Bet. bestrida, vederlägga;
offentligen påvisa en uppgifts oriktighet.
Deme’ntia (lat.). Bet. sinnesförvirring,
sinnessjukdom. — D. p r se’c o x,
detsamma som schizofreni’. Namnet d. p.
bet. »tidig sinnessjukdom»; man ansåg
fordom (felaktigt) att denna sjukdom alltid
började visa sig redan vid tidig ålder.
Deme’ter (romarnas Ce’res). I grek,
mytologi jordbrukets och fruktsamhetens
gudinna, Moder Jord, Sädesmodern, dotter
till Kronos och Rhea, moder till Persefone.
Huvudorten för hennes dyrkan var Elevsis.
Deme’trios. Namn på makedoniska och
selevkidiska konungar, av vilka de mest
bekanta äro D. I Poliorketes,
make-donisk konung 293—288 f. Kr., och D. I
S o t e r, konung i Syrien 163—150 f. Kr.
Demimonde [damimå’Ed] (fransk, demi —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
