Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Diagonal ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1485
Dialog—Diama’nt.
1486
t:s representanter märkas K. Barth (f.
1886), E. Brunner (f. 1889) och F. Gogarten
(f. 1887). Litt.: T. Bohlin: Tro och
uppenbarelse (1926).
Dialog [-lå’g] (grek. dia’logos = samtal).
Bet. samtal; skriftlig framställning i
samtalsform. Efter filosofen Platon har d. varit
en ganska vanlig framställningsform för
filosofiska tankegångar.
Dialy’s (grek, dia/lysis = upplösning).
En metod att skilja lösta ämnen fr.
varandra genom den olika hastighet, varmed
de gå igenom vissa slag av hinnor
(pergament, oxblåsa o. d.). För att detta skall
kunna ske någorlunda fullständigt,
fordras, att genomgångshastigheten skall vara
mycket olika för de lösta ämnena.
Metoden användes därför nästan uteslutande
för att skilja kristalloider från kolloider,
emedan de förra vanligen med lätthet gå
igenom dylika hinnor, de senare åter
praktiskt taget icke alls. — D i a 1 y s
a’-t o r, apparat som användes till dialys
och består av en öppen glascylinder, vars
ena ända är fast ombunden med en hinna
av pergament, oxblåsa e. d. Denna ända
är nedsänkt i ett kärl med rent vatten.
I glascylindern slås en lösning av de
ämnen, som skola skiljas åt, varvid det ena
går igenom hinnan ut i vattnet och det
andra stannar kvar i cylindern. —
Dialys e’r a en lösning, bet. underkasta den
dialys.
Diamagneti’sm (grek, dia’ = åtskils).
Egenskapen hos ett ämne att bortstötas av
en magnetpol. Förhållandet uttrycks
också genom att man säger, att sådana ämnen
ha negativ magnetisk susceptibilitet; deras
magnetiska permeabilite’t är
mindre än 1. De starkast diamagnetiska ämnena
äro (i ordning) vismut, antimon, zink och
tenn. Jfr Ferromagnetism,
Para-magnetism!
Diama’nt (mlat. di’amas av grek
ada’-mas = hård metall, stål). Större eller
mindre kristaller av i det reguljära
systemet kristalliserat kol. Diamanter äro
vanligen färglösa, men även svartbruna
och färgade d. förekomma. Finkorniga
CULLINAN-DIAMANTEN (före slipningen).
Ung. nat. storlek. Fotografi.
aggregat av svarta d. benämnas c a r b
o-n a’d o s. D. är det hårdaste och starkast
ljusbrytande av alla mineral, och av dessa
båda egenskaper bero dess glans och
hållbarhet. De viktigaste fyndorterna ligga i
Syd-Afrika (Transvaal, Kimberley) samt i
Brasilien och Ostindien. I de flesta
sydafrikanska gruvorna träffas d. i fast berg,
k i m b e r 1 i’t, å de andra fyndorterna i
sandlager. D. användas som prydnad samt
till skärningsinstrument för glas och som
slipmedel. Storleken räknas i k a r a’t (1
karat = 200 mg). Förfalskningar äro
vanliga, men verkliga d. kunna även
framställas (den franske kemisten H. Moissan
1892), ehuru så små, att de sakna
handels-värde. — Priset på en d. beräknas så, att
man multiplicerar kvadraten av vikten (i
karat) med talet 12 och till produkten
lägger värdet av 1 karat multiplicerat med
antalet karat. Om 1 karat är värd 250
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
